Tänk om man hade en egen planet

Ibland kommer alla de hemska minnena från barndomen som ett brev på posten. Då önskar jag att man hade fribiljett till en liten planet där den enda faciliteten skulle vara ett ljus från en lyktstolpe av äldre årgång och bara ha sällskap av de fåglar som inte hade annat att göra än att hålla mig sällskap. Där skulle man vara befriad från allt som har med jorden och dess frågvisa inbyggare att göra. Bara sina egna tankar som måste bearbetas för att inte ta över ens sinne i nutid. Sorgen som stundtals förlamar men oftast tar sig i uttryck i vrede över att ingen ville se hur barnet plågades av en fullständigt galen människa. Tänk om det fanns en liten planet där den enda faciliteten skulle vara ett ljus från en lyktstolpe av äldre årgång och där man bara skulle ha sällskap av fåglar som inte hade annat att göra än att hålla mig sällskap. Tänk om man hade en egen planet i universum …

Att sträcka ut en hand

–
Om du stöter ihop med en ung frusen och halvnaken kvinna en mörk dyster novembernatt funderar du nog över varför hon knappt har några kläder på sig och frågar om du skall köra henne till Alla kvinnors hus. Om du möter en trasig hemlös i ett portvalv som sover i en papplåda undrar du nog varför han inte har någon annan stans att sova och frågar om du inte skall köra honom till Frälsningsarméns härbärge. Om du möter en liten grabb som är så påtänd att han vacklar omkring mitt i natten undrar du nog var hans föräldrar är och frågan honom om du skall köra honom till sjukhus. Om du möter en människa i nöd frågar du nog vad DU kan göra för denna medmänniska. Om du gör allt detta är du en sann medmänniska. Om du inte ens undrar, är du en omänsklig jävla typ som borde bli osynlig och dra åt h…e!

Snart kommer Karl-Bertil på teve

[”Om du vill se slottet på sköldpaddan får du nog klicka på bilden”]
–

Hundbuskisarnas lönsamma affärer

–
En gång för länge sedan skrev jag: ”En dag när jag blir riktigt stor, ska jag skriva en bok och berätta vad jag varit med om. Jag ska skriva boken så bra jag bara kan. Jag ska berätta så att alla lyssnar jättenoga. Jag vill att inga människor ska behöva vara rädda mer och mina ord ska aldrig få bli tysta. Boken ska spridas bland alla som är snälla och förstår och sen till alla dumma så att dom också förstår. Sen när allt är klart ska jag köpa en fin liten terrierhund. En sån där hund som Tintin har och som ska heta Haddock eller kanske fröken Fia eller nåt”.

Sagan om den kriminelle musikanten

# KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT KOMMA TILL JANNE HAMMAR
–
BAKGRUND: Lagom till föreningen Tjuvgods ordförande Curre Cederströms födelsedag blev ”Sagan om den förlamade kåkmusikanten” Janne Hammar klar. Allt började med att Curre skickade mig sex av Jannes låtar och tillstånd att publicera dem på webben, vilket nu äntligen blivit verkställt. Ärendet är med andra ord avslutat och läggas till handlingarna!
–
INGRESS: För att ingen skall glömma bort äventyraren Janne Hammar, som efter en förfärlig olycka för rätt många år sedan blev förlamad och sedan dess är helt beroende av sin rullstol, vill vi på det här sättet hedra honom och hans makalösa eskapader tillsammans med den kände musikproducenten och skivbolagsdirektören Billy Butt. Vi vill ge alla möjlighet att lyssna på Janne Hammars Kåklåtar och om så önskas, lagligt ladda ner alla sex låtarna.
–
SLUTORD: Det är inte så mycket mer man kan göra för en kavaljer som Janne Hammar, mer än att lägga sitt strå till stacken för att han som musikant och människa inte skall falla helt i glömska. Livet har utan tvivel farit ovanligt vårdslöst fram med honom; en sak är dock utan aber glasklart: Kontokortslåten skall bli hans eftermäle, tamefan :)

Ett kärt besök från nordliga länder

–
För en tid sedan tog sig människofiskaren Jocke (Odins hövitsman över Uppland) tid att åka ner till obygden i Tveta härad för att ge mig lite glädje i livet! Han reste nästan 80 mil med sin lille Emil och vår gemensamma vän, fru Pia (Friggs ståthållare i Midgård), för att träffa mig och påminna mig om vår gemensamma historia. Jag har ännu inte riktigt hunnit smälta den soliga dagen, då de tre påminde mig om underbara minnen från fornstora dagar då det smällde och knallade i vår gamla gemensamma hembygd i Skarpa by.
–

–
Med tanke på den förbannade hjärtsvikten jag genom mitt syndiga leverna förvärvat, var dagen då Jocke, Emil och Pia besökte mig den bästa dagen jag upplevt sedan Sten och Knota Hedenhös reste från Skarpa by till Egypten med sina ungar. Den här dagen var en höjdare för en gammal krigare som säkerligen inte får uppleva ännu ett sekelskifte. Frågan är om han ens får uppleva sin hundraårsdag eftersom ulvhundarna Freke och Gere vill ha honom hem!

Allt utgår från Bagarmossen

[Klicka på illustrationen, för att förstora till 1.000 pixlars bredd]
–
Det var i det här huset i Bagarmossen jag bodde i tillsammans med Kerstin under väldigt lång tid. Fastigheten hette Domhavanden 4 och låg på adressen Bergsrådsgränd 9. Det var där jag trivdes och det är dit jag längtar, om inte varje dag så i varje fall inte mindre än nästan varje vecka. Kartbilden är ett klipp ur Stockholms stads Baskarta. Just det här klippet är unikt, så till vida att kartan innehåller mer information än den vanliga Baskartan, eftersom jag bodde där och således hade ett stort personligt intresse av att allt av vikt skulle vara med. Det är alltså jag som är skyldig till överinformationen, därför att det var jag och en kollega på Stockholms Stadsbyggnadskontor (SBK) som såg till att kartan blev fullständig!
–

[Klicka på illustrationen, för att förstora till 1.000 pixlars bredd]
–
Om någon av ovanstående text blivit det minsta nyfiken på att få veta mer om kartor, så skall denna nyfikenhet genast bli tillfredställd. Under min tid på SBK gjorde jag en del som låg utanför själva uppdraget. Bland annat skrev jag en jätteuppsats som hette ”Från mätning till karta”. Den förkortade versionen från 1992 finns tillgänglig här (länk). Den fullständiga texten med illustrationer blev Anno Domino 1989 efter rekommendation från befälhavaren för beräkningsavdelningen på Stockholm SBK, Torbjörn Olofsson, och bistånd från Leif Utter, dåvarande chefredaktör på facktidningen Sinus (SKMF), publicerad i nummer 2 och 3. Senare blev originaltexten (1:a upplagan) bilaga på KTHs lantmäteriavdelning som underlag för lantmätningens historia och framtid! Några år senare, närmare bestämt år 2005, fick jag med en grej om matematik i samma tidning, nämligen i nummer 3 och 4, värd 50.000 kr :-)

Gläd dig du som än ser solen

–
Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet!
Till broder PC. Detta är den tredje dagen efter den dag som min doktor upplyste mig och Kerstin om att det: ”inte ser så bra ut”. Beskedet kom inte som en överraskning. Jag har haft på känn att det fanns värre saker att oroa sig för än en ”utomordentligt allvarlig hjärtsvikt”. Därför har jag vidtagit vissa mått och steg för att inte bli en ihågkommen som en surgubbe om jag faller ifrån i förtid. Jag vet inte om du lagt märke till att jag raderat det mesta (allt hoppas jag) jag skrivit om KRIS på grupperna (Tjuvgods) och Tjuvgodshuset på Facebook. Jag tror att det är varje människas plikt att städa efter sig. Naturligtvis avskyr jag Christer Karlsson och han anhang, eftersom jag blev hotad med våld i samband med att jag begärde utträde ur KRIS. Det kommer jag aldrig att förlåta dem, oavsett om jag hamnar i himmelen eller i helvetet. Därför ligger mina andra inlägg på övriga webben kvar där de ligger (länk)!
–

–
Men skit samma, åter till ordningen! Min gamla hepatit C, som jag så sent som förra året trodde läkt ut har återkommit, nu i en aggressiv version. Värdena stiger och viruset ökar med kvadraten på tiden. Klart att min läkare var lite blek om nosen när hon lämnade sitt dystra besked. Men för att inte ha något ogjort så har hon skrivit en remiss till Stora Sjukhuset, som inom kort kommer att kalla mig till sig för att de skall kunna penetrera mig mage för att kunna ta ett vävnadsprov av levern, för diagnostiken skull och eventuell behandling. Dock är Interferon helt uteslutet i mitt fall. Hellre saft och bullar och en liten Negrirarom var 14:e dag för att stabilisera mitt allmäntillstånd än en massa kemikalier som ingen jävel vet hur de fungerar. Jag hatar dessa mediciner med sina döjobbiga biverkningar!
–

–
Nåväl, sånt är livet. ”Herren giver och Herren tager”, som bilhandlaren Ärlige Roffe på Vanadisvägen alltid sa, när missnöjda kunder kom och klagade på bilen de köpt. Men vem fan orkar bry sig. Nu skall jag sova middag och när jag vaknar skall jag gå ut med hunden. Som vanligt går vi ner till ån och tar rast på en soffa där vi båda tar oss friheten att bara njuta av sensommarbrisen och att ännu få leva en liten tid. Därför … Gläd dig du som än ser solen!

Kriminella tar revansch på samhället

–
DEL 1)
Med anledning av att KRIS över tid låtit förändra sin stjärnan i sin logotype vill jag nu sätta fingret på orsak och verkan i två steg. Från början var stjärnan röd och femuddig. Stjärnan associerade till arbetarrörelsen och kommunismen. Det är under den här tiden som KRIS bygger upp sitt samarbete med Ryssland (länk). Hur roligt det var på den tiden vittnade Lasse Liljegren (länk), den dåvarande förbundssekreteraren och ordförande i Kris Örebro, ”Jag trivs som fisken i vattnet med mitt nya liv”. KRIS stod dock fortfarande för samma förhärligande av det kommunistiska idealet som tidigare. Christers polare Lasse är dessvärre sedan ett par veckor tillbaka avskedad tillsammans med hela sin avdelning i Örebro efter avslöjanden om bland annat att hundratusentals kronor av föreningens pengar gått till köp av en lyxbil! Ont krut förgås inte så lätt, men det är allom bekant att krutet kan självantända!
–

–
DEL 1)
Sedan ytterligare några år förflutit hände något som fick KRIS att byta politisk plattform, från vänster till höger, eftersom Sofia Modigh (bild), hustrun till KRIS högste tjänsteman Christer Karlsson (bild), tog plats i Kristdemokraternas partistyrelse. Arbetaridealet och de kommunistiska idealen städades bort och ersattes i stället av ideal som associerade till MC-kulturen där tjocka guld- och silverkättingar bestämde rang och ordning. Idag är den femuddiga stjärnan en bortglömd relik sedan den blev ersatt av den sexuddiga stjärnan.
–

–
DEL 2)
Jag (bild) vill nu föra in ett historiskt perspektiv på den sexuddiga stjärnan och berätta om hur det gick med Svenska Tändsticks Aktiebolagets produkt ”Tre Stjärnor” som var en helt vanlig tändsticksask laddad med säkerhetständstickor.
–
Man kan gott säga att produkten sålde bra över hela världen, dock icke i arabvärlden. Skälet var att de tre stjärnorna var sexuddiga, med andra ord kopior på den sionistiska statens Davidsstjärna. Svenska Tändsticks Aktiebolagets som fick kalla fötter tvingades därför att byta bild till något mindre provocerande om de överhuvudtaget skulle få sin produkt godkänd och kanske såld i den muslimska världen, vilket de till sist fick! Hur det nu skall gå för det högerpopulistiska KRIS kan man bara sia om. Men helt klart kan man väl säga att de ”Kriminellas revansch på samhället” (läs KRIS) är ute på tunn is, förbannat tunn is (länk)

Det Svenska Woodoosällskapet

–
Poetens uppgift är att frisera sanningen för konstens skull!
Woodoo är ett samlat koncept för folkbildning kopplat till det Svenska Woodoosällskapets internationella biståndsarbete. Woodoon ger dig möjlighet att tillsammans med andra lära dig mer om hur och varför Svenska Woodoosällskapet (SWS) även arbetar internationellt. Du får också möjlighet att reflektera över och diskutera Woodoons stora betydelse för den lilla gemenskapen och utveckla din personliga roll i vår globala tillvaro. SWS skall dock inte förväxlas med ”Southern Wine and Spirits” (SWS) som sysslar med distribution i Amerika!

Fynd i minnenas väldiga garderob

–
Egentligen är det märkligt att man kan hitta så mycket bråte i minnenas väldiga garderob. Jag har varit politiker under en kort del av mitt liv. En tid då jag verkligen hamnade i den mediala turbulensen. Så väl omskriven som jag blev under den korta tid jag var politiker skapade naturligtvis avundsjuka hos de stora politiska drakarna, främst hos Moderaterna och Sossarna som gjorde allt de kunde för att förklena mig inför medborgarna. Jag behöver väl inte säga att de misslyckades eftersom medborgarna faktiskt ville ha mig som sin egen politiker. Jag låter därför ett enda ärende bli ett exempel på hur det var då allt begav sig :)
–
Den politiska bakgrunden till BAS-projektets uppgång och fall
Att skapa en välfungerande rehabilitering och verksamhet bland vuxna missbrukare och långtidsarbetslösa, kräver ett batteri av olika insatser. Att då medvetet tappa ett väl fungerande instrument, skulle vara ett resursslöseri både vad avser humanresurserna bland berörd personal men inte minst för den långa väg klienterna redan trampat på, mot ett värdigt och fungerande liv. Verksamheten måste därför få fortsätta, eftersom den i slutändan kommer att ha betalt sig själv i form av mindre kostnader för stadsdelen.
–

–
Jag citerar den sanna historien om hur Verkstan räddades 17 januari 1999
”Min bedömning är att den verksamhet som bedrivs på BAS-projektet ”Verkstan” har ett mycket stort värde. Klienterna får möjlighet att psykosocialt återhämta sig och samhället tjänar ekonomiskt på verksamheten eftersom andra stora kostnader eljest kommer i ett senare skede.
–
Den allra största praktiska fördelen med BAS-projektet är dess placering rent geografiskt. Verksamheten är placerad mitt i byn, vilket har inneburit ett mycket nära samarbete med de omkringboende, vilket naturligtvis stärker klienternas självförtroende. En annan minst lika positiv effekt är att klienterna blir kända av omgivningen, sociala kontakter skapas och de omkringboende blir mindre rädda. Motivationsarbetet bland stadsdelens andra missbrukare och långtidsarbetslösa underlättas eftersom det är lätt att komma i direktkontakt med verksamhetens sociala ambitioner.
–
Att flytta verksamheten till Skrubba kan inte ge några fördelar. Att blanda missbrukare med psykiskt sjuka är ett koncept som tidigare prövats och alltid misslyckats. Missbrukare har en drogrelaterad ångest, men är för övrigt vanligtvis att betrakta som psykiskt helt friska människor. Därför är risken överhängande att de tar ännu mer skada av att sammanblandas med de psykiskt sjukas nervsvaghet.
–
Det finns alltså all anledning att titta vidare på vilka konsekvenser en nedläggning av BAS-projektet Verkstan faktiskt kan innebära för de kvarvarande klienterna men även på de vinster stadsdelen kan göra i framtiden med verksamheten kvar. Jag motsätter mig alltså, av ovanstående skäl, med kraft tankarna på en nedläggning av BAS-projektet Verkstan”.
–

–
Den politiska majoritetens slutgiltiga bedömning av ärendet
… fördenskull menar vi att BAS-projektet ”Verkstan” utgör en viktig del i rehabiliteringen av missbrukare och att den arbetsträning som erbjuds fungerar väl. Vi vill därför avsätta tillräckliga resurser för att verksamheten skall få fortsätta. För att säkerställa verksamheten på lång sikt krävs ökad medverkan från andra intressenter. Därför uppdrar majoriteten åt förvaltningen att intensifiera diskussionen med kriminalvården och frivilligorganisationerna i syfte att minska kostnaden för stadsdelen.

Stavfotografen och den 4:e käppen

[Om du klickar på bilden kan du detaljstudera alla fyra käpparna :]
–
Nu äntligen kan jag presentera den fjärde käppen i samlingen (längst till höger), den enda käppen med en sko av gummi som är bekvämast för vandringar i tättbebyggt område där asfalt och sten är det vanligaste underlaget. För exkursioner i skog och mark är käppen med den brandgula kryckan mest lämpad eftersom käppen är den mest stabila när underlaget är en aning ojämnt, stenigt och snubbelfarligt för folk med hjärtsvikt eller allmänt vimsiga.
–

De två käpparna till vänster har sådana brister, oavsett att de är snygga och prydliga, att de nu blivit pensionerade och i stället för att vara hjälpsamma har de nu fått äran att bli till prydnader i stället för hjälpmedel. Den ena är för kort och en andra är för framtung. Båda finns nu, mot en skälig avgift, att bese i det Gretteheimska hemmanet i norra Tveta härad!

Hjelmserydsstiftelsen i mina tankar

–
Håll fast vid liturgin skriver Peter Hansen från Åmmeberg i en insändare i Kyrkans Tidning 2012-05-03. Själv hade jag inte kunnat göra det bättre och tydligare. Peters text var så bra att jag faktiskt låter citera den och stå helt för sig själv utan vidare kommentarer :-)
–
Jag skriver för att påtala den reformiver som tycks råda inom kyrkan, där många vill införa eller ska jag hellre benämna det, ett borttagande av liturgin. De vill ha mera fria former. Men på samma gång finns inom frikyrkan en längtan efter liturgin.
–
Jag har ett minne som har följt mig från min konfirmationspräst då jag gick och läste. Han talade om för oss hur viktigt det var med liturgin. Det är kanske inte alltid att prästen är i toppform och kan prestera en glödande predikan, men då träder liturgin in och man går berikat hem i alla fall. Den Gud man gick till kyrkan för att möta, möter man i ordets storhet. Det ordet faller inte till marken utan det får verka som Gud hade tänkt sig det skulle göra. Måste säga att på den tiden höll jag inte med prästen men av erfarenhet har jag lärt mig det är helt rätt.
–
Den vilenhet som tycks råda inom kyrkan bör ändras till ett fasthållande av liturgin. Annars hamnar vi på samma ställe som frikyrkan med fallande kyrkobesök. Då Martin Luther reformerade kyrkan kastade han inte bort liturgin. Det var avlatshandeln och Mariadyrkan som togs bort.
–
–

–
Härförleden besökte jag den stora pingstkyrkan i mitt härad för att inta en kopp kaffe med dopp i församlingens kafé. Där stötte jag på en from ung man som satt och läste den kristna tidningen Dagen. När jag frågade honom vad det var för en artikel han läste frågade den unge mannen utan att svara på min fråga: ”Tillhör du vår församling?”
–
”Näe, jag tillhör högkyrkan!” svarade jag. Den unge mannen tittade förundrat på mig och frågade: ”Var ligger den någonstans?” Jag blev så häpen över hans fråga att jag på stående fot beslutade mig för att skriva ett blogginlägg, vilket härmed göres!
–
I en svensk kontext har liturgi främst kopplats till högkyrkliga rörelser, men som allmänt begrepp för gudstjänstritualen kan begreppet naturligtvis även tillämpas i de lågkyrkliga samfunden. Under de senaste 20 åren har också flera traditionellt lågkyrkliga frikyrkor gjort anpassningar till de äldre liturgiska modellerna. Och därför vill jag som slutord svara på den unge mannens fråga om var högkyrkan ligger. ”Den ligger inte någonstans, den står och finns överallt inom det kristna hägnet! Den församling jag själv vill vara en del av ligger i Gamla Hjelmseryd och kan besökas av envar som Klickar Här … Alla är naturligtvis välkomna ??