# De levde och dog som de levde



Det här musikbildspelet tillägnar jag alla dessa unga som hamnade i helvetet redan innan de dog och till alla dem som vi svek eller inte eller inte ens orkade tänka på att hjälpa och till alla dem vi lämnade vind för våg i ett värre helvete än det helvete vi ens kan föreställa oss i livet. För alla dessa bröder och systrar som blev döpta men inte konfirmerade har jag gjort den här videon, eftersom alla förtjänar att bli ihågkomna. De levde och dog som de levde!

Se på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några av dem blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.

Annonser

42 responses to this post.

  1. Posted by Alexander Laine on 26 november, 2009 at 22:16

    Så mycket känslor det här väcker upp. Så många som kunde ha uträttat så mycket. I dag vill jag göra något bra av mitt liv. Tack Max!

    Svara

  2. Posted by Kjell Törum on 27 november, 2009 at 08:04

    En riktigt riktigt fin film!
    Effekten med de svart/vita bilderna ackompanjerade av musikvalet är slående och mycket kraftfullt. Lägg till tanken bakom varje bild och ens egna minnen från tiden kring ”svängen” och det blir en djup känsla man sitter kvar med efteråt!
    Mycket starkt!

    Svara

  3. Posted by Helena Grolander on 28 november, 2009 at 12:48

    TRO HOPP OCH KÄRLEK
    Jag måste tacka myndigheter, min vän, alla kompisar och min son för jag har varit drogfri i 7 år nu, men tänker på alla som är kvar ut i kylan.
    Kram Helena

    Svara

  4. Posted by Per Svantes on 12 november, 2010 at 23:05

    En film som berör och påminner om att jag får vara tacksam att jag lever idag och att en del av mina vänner kanske har det bättre där dom nu är än i det helvete som dom hade här..
    Tack…

    Svara

    • Jag vill inte påstå att jag varje dag tänker på alla de kamrater som aldrig fick bli vuxna eller på alla de som blev vuxna men som fick leva sitt helvete på jorden. Men varje gång jag ser en hemlös koling eller en påtänd tonåring tänker jag på alla de gamla kamraterna som Gud glömde!

      Svara

  5. Posted by Ulla Lundstedt on 13 november, 2010 at 08:36

    Berörande och gripande..blir sorgsen i hjärtat…
    Önskar det fanns mer empati, medmänsklighet i världen.

    Svara

  6. Posted by Monica Reigard on 13 november, 2010 at 14:38

    Mm. Håller med Ulla i vart enda ord..

    I detta hårda sahällsklimat som råder i dag får ingen vara svag och man ska helst vara stöpt i samma ljusform.

    Uppväxt och tonåring på 70-talet och minns så väl hur det var. Men tungt hjärta jag tänker på alla som inte fick bli gammal utan slutade sina dar ganska tidigt av olika typer av droger, en del orkade inte leva längre utan tog sitt liv andra av överdos, några lever än i dag, men undrar om de vet de själva. Med sorg i hjärtat man tänkte varför bryr sig ingen om dessa liv, varför var det så obekvämt att se, varför vända huvudet bort. Varför ställdes inte frågan varför de hamnade där.. Eller var det för accepterat med tanke på hippisarna på 70-talet.

    Men en sak är säkert, vi människor måste bry oss mer om andra människor som har det svårt, visa mer empati och förståelse för alla som inte av någon anledning väljer den stöpta ljusformen. Ingen ska behöva bli utstött.

    Svara

  7. Posted by Barbro Sandberg on 13 november, 2010 at 16:47

    Tänk om vi alla kunde tänka lite mer på varandra .
    Gripande film…tårarna rullade här ner för kinderna när jag tänker på alla de som har eller haft dessa problem eller som tyvärr möt döden i detta beroende.
    Vi har nog alla någon som vi kunde hjälpa på något sätt .
    Alla ska ju va lika inför gud men i samhället är de en riktigt skillnad på folk o folk…..fast de sägs att alla är lika mycke värda :skitsnack !!!!
    Har du en gång levt i drog eller alkohol problem så är du tyvärr stämlad med detta .De har de inte lätt att få de varje människa har rätt att till tex tak över huvudet,mat för dagen.
    De finns ofta i mina tankar !!!!! ♥

    Svara

  8. Posted by Marie Samuelsson on 13 november, 2010 at 20:27

    Jättebra bildspel önskar att jag hade gjort så med alla mina vänner som dog av överdoser med mera. Har varit drogfri 14år underbart
    Kramar till dej från Marie

    Svara

  9. Posted by Annika Berglund on 14 november, 2010 at 18:35

    Enormt gripande och tankeväckande bildspel den väcker så många känslor och minnen hos mig….jag har svårt att finna ord…
    Jag är så tacksam att jag för snart 5 år sen fick hjälp att välja LIVET! I dag vill jag göra något bra av livet…
    Jag… önskar att min älskade också hade fått den hjälpen innan han för 14 år sedan dog i sitt missbruk.

    Svara

  10. Posted by Tomas Eldarn on 14 november, 2010 at 19:19

    himla bra… den snor jag

    Svara

  11. Posted by Ann Jönsson on 15 november, 2010 at 08:55

    Tänker på alla dom som har dött av drogerna och som inte har kunnat eller orkat sluta, det är svårt att få hjälp i samhället jag vet att många är helt underbara människor men som behöver stöd och hjälp att resa sej ifrån skiten.

    Tack Max för en vacker film om människor som är i drogernas våld, min son har inte kommit ur sitt Heroinberoende, varje dag är en kamp att försöka lägga av, jag finns där som ett stöd och kärlek till honom, tänker på dom som inte har någon alls som bryr sej.

    Svara

    • Ann, jag vet vilken resa du och din son gör. Jag har gjort den själv. Jag önskar dig framgång trots att jag vet vilka svårigheter som står i vägen.

      Svara

  12. Posted by Katharina Andersson on 15 november, 2010 at 14:33

    Tack för en tänkvärd film…jag är alldeles tom nu och mycket berörd!

    Svara

  13. Posted by Ernest Wolf on 15 november, 2010 at 14:37

    Tack för en ödmjuk eftertanke, vi lever trots att vi också skulle kunnat vara döda.

    Svara

  14. Tjejen med hunden hette Margareta ”Maggan” Åberg. Hon dog efter ett par veckor på KRIM i Stockholm av en överdos, trots att hon var häktad med restriktioner!

    Svara

  15. Posted by Conny Höjd on 27 november, 2010 at 13:09

    Maggan, Åke ”krok” Andersson, Lage, Jova-putte, Stoffe m.fl. Jag kände dom alla mer eller mindre. Hur fan gick det så här?
    Rent statistiskt skulle jag också tillhöra dessa döda, jag med. Varför de och inte jag. Frågan plågar mig ibland.
    Mycket bra bildspel. Tack Max!

    Svara

    • Conny!
      Vi tillhör de några som överlevde!
      Våra berättelser är viktiga att föra vidare!

      Kommer du ihåg den eminente socialläkaren Anders Annell?
      Jag minns ett samtal om missbruksvården som jag och Anders Annell hade för ungefär 10 år sedan. Anders påpekade att missbruksvården var bättre för 30 år sedan. Idag (2010) kan man med fog säga att missbruksvården var bättre för 40 år sedan.

      Idag är doktorerna Sven Erik Åström och Anders Annell borta.
      De två var de enda läkare som alltid förstod hur missbrukarna egentligen hade det i sitt missbruk. Läkartidningen skrev en bra artikel om Anders i samband men hans pensionering som du kan läsa .. Om du KLICKAR HÄR

      Svara

      • Posted by Conny Höjd on 27 november, 2010 at 22:53

        Eje Åström levde till bara för några år sedan. Han blev gammal som tusan. Jag visste inte ens att han var död.Han står fortfarande i min telefonbok.
        Eje har ju fått fan för hela sveriges narkotikaproblem medan maoisten Bejerot höjs till skyarna, fastän Bejerot i förlängningen är skuld till att vi har europas högsta narkotikarelaterade dödsfall, per capita.
        Eje var en stor humanist. Han fick ha ca 100 patienter för socialstyret, men såg behovet av ”legalförskrivning” som det hette då och lät flera patienter dela på ett recept. Det såg då ut som om han skrev ut hiskeliga doser. Bland annat var det detta han blev av med licensen för.
        Om jag dög till det skulle jag skriva en bok om det jag/vi varit med om, men skulle någon vara intresserad?

      • Kort mitt i natten trots att klockan bara är fem över halv tolv (23:35)

        Det var Sven Erik Åström (Eje) som 1977 skrev min remiss till Bullret för att bli inställd på metadon. 14 år senare, år 1990, begärde jag att få bli nertrappad och ”utsatt” eftersom jag kommit till vägs ände och blivit trött på att alltid känna mig misstänkliggjord om något strulade, vilket det gjorde ibland. Dr Annell och jag hade samma arbetsgivare under ett cirka ett år. Målgruppen var psykiskt funktionshindrade missbrukare (dubbeldiagnoser).

        Kolla: https://gretteheim.wordpress.com/cv/
        Projekt MICA / Mental illness chemical abuse

  16. Posted by Marina Strid on 23 november, 2011 at 14:35

    Ja du piraten, vi som är lite äldre o kommit ur träsket har så mycket att va tacksamma över. Lätt att glömma men får inte glömmas någonsin. Så allt jag kan säga är Tack !!!

    Svara

  17. Posted by Malin Wikström on 23 november, 2011 at 16:22

    ”Usch” får ont i magen och tänker tebax o på de mina som gått bort i skiten ,är så glad o tacksam för det jag har i dag .Det är sådan här påminnelse som jag får energi till att jobba med det jag gör i dag,det finns inget coolt i detta …

    Svara

    • Ibland känns det riktigt sorgligt när man ser unga missbrukare hålögda som snurrar omkring på stan, när man tänker på att narkomanvården idag är sämre än för 40 år. Inte ens för 40 år fungerade narkomanvården tillfredsställande, vilket bildspelet med glasklar tydlighet visar. Man kan med fog fråga sig om politikerna idag ens tänker på dessa ungdomar. De går ju inte ens och röstar!

      Svara

  18. Posted by Marina Strid on 23 november, 2011 at 18:59

    Jag kunde se mitt gamla jag på så många av bilderna o minnen av gamla vänner som sedan länge är borta och ja det var/är rent förfärligt o man får bara inte glömma o kan man göra något för att hjälpa så bör man göra det , jag gör det så mycket jag bara kan. Ha en bra dag !!!

    Svara

  19. Posted by Marie Polak on 4 december, 2011 at 12:47

    Tack Max!
    Kommer ihåg dig med ”fototrunken” på axeln, då på vårt 70 tal! Det blev ett bildspel som idag väcker många skiftande känslor till liv! Vi överlevde dock, många gjorde inte det, tänder ett ljus o minns dem som träder fram ur dina bilder!

    Svara

    • Kära Marie Polak!
      Jag har sett ditt namn på Facebook. Det har ringt några små bjällror i bakhuvudet, men jag har inte hittat rätt katalog bland hjärnans alla minneskataloger. Vi hörs på Facebook …

      Jag har sökt på Marie Polak på Facebook men hittar dig inte bland alla Marie Polak. Du får söka på Piraten Gretteheim och kräva vänskap med honom. Han blir säkert glad! Med vänliga hälsningar // Max Tommy Hobstig

      Svara

  20. Posted by Lasse Russell on 4 december, 2011 at 22:39

    Jag blir så förbannad!!!! Inte över filmen, men över den människosyn som präglar hela vårt samhälle. Man = de människor – om man kan kalla dom för det – med sina barn i privatskolor, med pengar man tjänat på att lura andra, med villa på Värmdö och sommarhus i Skärgården, man ser personer med en beroendeproblematik som ”drägg”, ett störande inslag i samhällsbilden, dessa nyrika som tror att dom är utsedda av Gud för att få till stånd en samhällsordning utan dessa ”störande” inslag i samhället.

    Som tycker att deras egna barns kokain-intag är ”lite bus” eftersom det sker på fina krogar och inte på en parkbänk. Fan!!!! hur jag skulle vilja sparka dom i skrevet, dom som tror att dom är värda mer bara för att dom har pengar på banken. Som dom säkert stulit genom smarta skatteu pplägg med bolag i skatteparadis.

    Önskar att dom – om bara för en vecka – fick känna på hur det är att vara missbrukare, känna på abstinensens plågor, att måste förnedra sig genom stölder eller prostitution, enbart för att få lugn och ro i kroppen. Det är dags för en folklig resning mot de skithögar som tror att människovärde är lika med saldot på kontot. Den Internationella Brigaden måste återuppstå!

    Svara

  21. Posted by Ann Björling on 5 december, 2011 at 14:50

    Så fin film – och tankeväckande, sorglig med text, musik och allt! Arbetar själv ideellt för att hjälpa alla dessa unga som fastnat i missbrukets plågor. Ser med egna ögon hur usel missbruksvården är. Känner med alla de som lever med, har dött av eller på annat sätt lever med missbruk runt omkring sig.Och känner speciellt för alla oss anhöriga som lever med den frustration och sorg som detta innebär! Önskar man kunde göra mer :-( Tänker dela denna på min Facebookprofil.

    Svara

  22. Posted by The Ruptured Duck on 11 januari, 2012 at 07:26

    Missbrukets historia!
    Ett sorgligt kapitel i statens historia, som tyvärr kan fortsätta utan slut. I alla fall så länge KRIS med anhang dömer vissa till en eländig tillvaro och död i misär så länge man inte rättar in sig i ledet.
    Bristen på tolerans, acceptans och förståelse för individens behov inom KRIS är så fundamental att förändring av kursen är omöjlig.
    Föreslår Christer Strömholms recept om något är fel: ”Riv ner, bygg om, gör nytt”

    Svara

    • Det finns mycket att berömma KRIS för. Tyvärr finns det ännu mer att kritisera föreningen KRIS för. Det visar sig ganska snabbt när man detaljstuderar vissa grundläggande delar i KRIS vardagsarbete, att flera betydelsefulla komponenter och förutsättningar saknas.

      Svara

  23. ”Det är många av oss som tror” sa min nu avlidne son. Jag har förstått att han sökte något som den här världen inte kunde erbjuda. Filmen får mig tänka på de av hans vänner jag träffade. Att han är i himlen är jag övertygad om. Helvetet finns bara på jorden. Filmen fick mig att gråta…men det är befriande kunna.

    Svara

    • Lustigt att du tar upp det här med vad din son sa: “Det är många av oss som tror.” På den tiden när jag gick omkring i Stockholm med kameran hängande runt halsen var min dröm att jag en dag skulle läsa till präst. Det vill säga om jag någonsin kom ut ur missbruket.

      Nu blev det inte så att jag förverkligade min dröm, även om jag vistades på Hjelmserydsstiftelsen, ett kyrkligt gästhem för Liturgi och Diakoni under min första tid med Metadon. I stället började jag plugga och blev efter åtta år Mät- och Beräkningsingenjör. Om man tittar i backspegeln och ser hur dåliga förutsättningar jag egentligen hade är det inte fy skam.

      Men ett livsavgörande fenomen har alltid gått vid min sida, sedan jag med stapplande steg började min långa väg mot resocialisering. Jag har alltid återvänt till Stiftelsen när livets villervalla blivit allt för jobbigt!

      http://www.hjelmserydsstiftelsen.nu/

      Svara

  24. Vad är att tro? Alla tror ju på någonting. Kristna tror på Jesus Kristus. Honom tror jag man lär känna i Livets Hårda Skola. Studerar man vem han var och om han levat i nutid så skulle man kanske finna honom ”med kameran hängande…” och ta de sämst ställdas parti.

    Vi har en övertro på titlar och status. Men man måste ju tjäna pengar också. Ingenjör är verkligen inte fy skam. Själv har jag varit nöjd med att arbeta som läkarsekreterare.

    Svara

    • Tro är väl bara en känsla av att något kan var möjligt. Själv tror jag att min hustru kommer hem inom några minuter för att hämta hunden som skall till sjukhus. Veta är väl att med olika mätmetoder bevisa att hon faktiskt kom hem och hämtade hunden :-)

      Just det, man blir inte salig av att bara tro. Man måste arbeta också för att bärga sitt uppehälle och förhoppningsvis kunna ge en skärv eller två till någon som av olika anledningar inte kan arbeta.

      Man kan också skänka bort lite av sin fritid (8 timmas vila, 8 timmar arbete och 8 timmar fritid). Jag är övertygad om att både du och jag gör vad vi kan för att den här världen skall bli en aning lite bättre! Rätta mig om jag har fel!

      Svara

  25. Du har rätt och ingen av oss är fullkomlig. Jag försöker i alla fall leva efter den sanning jag känner till. Jag har läst nu lite mer av vad du skrivit på bloggen och kommentarerna visar att vi har samma åskådning. Men som jag skrev på SBFs hemsida..känner mig trött när inget mer händer trots alla debatter.

    Svara

    • Min kära fru Söderlund!
      Fattigdom och fattigvård har funnits långt före vår tideräkning. För att inte bli långrandig börjar jag därför med medeltiden!

      Fattigvården organiserades under medeltiden av kyrkan, men övertogs vid reformationen formellt av staten. I praktiken blev det dock fortfarande socknarna som fick ombesörja Fattigvården. Den svenska Fattigvården saknade dock reglering och bedrevs i mindre omfattning än under den katolska tiden.

      FATTIGVÅRDSEXEMPEL
      Ersta diakoni grundades 1849
      Röda Korset grundades 1863
      Frälsningsarmén grundades 1865
      Rädda Barnen föddes redan 1919

      INTE ATT FÖRGLÖMMA
      Amnesty International sjösattes 1961

      TANKAR OM DEBATTER
      Personligen är jag inte alls övertygad om att de hemlösa har något behov av att debatteras. Har man förrättat sin nattvila i ett kallt dragit soprum eller i ett trapphus är nog debatter om det rådande läget ingenting som värmer ens genomfrusna lekamen. En halvflaska brännvin kanske, eller ett hopp om att det någonstans i framtiden skall bli bättre.

      SLUTORD OM DEN MODERNA FATTIGVÅRDEN
      Att du blir trött ”när inget händer trots alla debatter” får du leva med. Det kommer alltid att finnas fattigdom och elände eftersom det alltid funnits fattigdom och elände.

      Det enda som Du kan göra är att efter bästa förmåga göra något själv, något som passar just dig, oavsett vad andra människor har för åsikt om saken. Jag tror dessutom att du är en stor tillgång för Brukarföreningen. Kanske är det från den plattform du skall verka. Mig har det alltid passat att jobba på fältet med bistånd från min hustru, som äger en makalös social kompetens!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s