Hjelmserydsstiftelsen i mina tankar



Håll fast vid liturgin skriver Peter Hansen från Åmmeberg i en insändare i Kyrkans Tidning 2012-05-03. Själv hade jag inte kunnat göra det bättre och tydligare. Peters text var så bra att jag faktiskt låter citera den och stå helt för sig själv utan vidare kommentarer :-)

Jag skriver för att påtala den reformiver som tycks råda inom kyrkan, där många vill införa eller ska jag hellre benämna det, ett borttagande av liturgin. De vill ha mera fria former. Men på samma gång finns inom frikyrkan en längtan efter liturgin.

Jag har ett minne som har följt mig från min konfirmationspräst då jag gick och läste. Han talade om för oss hur viktigt det var med liturgin. Det är kanske inte alltid att prästen är i toppform och kan prestera en glödande predikan, men då träder liturgin in och man går berikat hem i alla fall. Den Gud man gick till kyrkan för att möta, möter man i ordets storhet. Det ordet faller inte till marken utan det får verka som Gud hade tänkt sig det skulle göra. Måste säga att på den tiden höll jag inte med prästen men av erfarenhet har jag lärt mig det är helt rätt.

Den vilenhet som tycks råda inom kyrkan bör ändras till ett fasthållande av liturgin. Annars hamnar vi på samma ställe som frikyrkan med fallande kyrkobesök. Då Martin Luther reformerade kyrkan kastade han inte bort liturgin. Det var avlatshandeln och Mariadyrkan som togs bort.





Härförleden besökte jag den stora pingstkyrkan i mitt härad för att inta en kopp kaffe med dopp i församlingens kafé. Där stötte jag på en from ung man som satt och läste den kristna tidningen Dagen. När jag frågade honom vad det var för en artikel han läste frågade den unge mannen utan att svara på min fråga: ”Tillhör du vår församling?”

”Näe, jag tillhör högkyrkan!” svarade jag. Den unge mannen tittade förundrat på mig och frågade: ”Var ligger den någonstans?” Jag blev så häpen över hans fråga att jag på stående fot beslutade mig för att skriva ett blogginlägg, vilket härmed göres!

I en svensk kontext har liturgi främst kopplats till högkyrkliga rörelser, men som allmänt begrepp för gudstjänstritualen kan begreppet naturligtvis även tillämpas i de lågkyrkliga samfunden. Under de senaste 20 åren har också flera traditionellt lågkyrkliga frikyrkor gjort anpassningar till de äldre liturgiska modellerna. Och därför vill jag som slutord svara på den unge mannens fråga om var högkyrkan ligger. ”Den ligger inte någonstans, den står och finns överallt inom det kristna hägnet! Den församling jag själv vill vara en del av ligger i Gamla Hjelmseryd och kan besökas av envar som Klickar Här … Alla är naturligtvis välkomna ??

4 responses to this post.

  1. Första gången jag besökte Stiftelsen var sommaren 1977. Allt sedan dess har kärleken och längtan till Stiftelsen varit grundmurad med många oregelbundna besök över tid. Bäst av allt har varit att jag haft förmånen att få träffa enastående människor som på olika vis varit engagerade i Stiftelsens väl och ve.

    Av alla dessa vill jag nämna en handfull, nämligen Sylva Flisberg, Ingvar Hector, fader Ingemar, Agneta Robinson, Paul-Ragnar Melin och familjen Nilsson absolut inte att förglömma. Tyvärr har jag också haft möjligheten att möta smolket i den gyllene glädjebägaren. Dessa stollar nämner jag inte vid namn. Oskrivet är bäst!

Kommentarer inaktiverade.