–
Vintern 2010 till 2011 har varit lång, kall och besvärlig och det är först nu i mars månad som man kan se att Fimbulvinterns stränga kyla närmar sig sitt slut. Men slutet på vintern är inte samma sak som slutet på allt som vintern ställt till med. Två händelser är mer värda att minnas än allt annat, nämligen den förbannade halkolyckan där vadbenet krackelerade vid fotknölen och den helt oväntade hjärtsvikten i det värsta helvetesovädret i mannaminne.
–
–
Av dessa två händelser var halkolyckan den 20 januari det värsta jag varit med om, därför att det skadade vadbenet nere i foten gjorde mig helt hjälplös. När jag skall ta mig från punkt A till punkt B trampar jag ofta fel med foten vilket resulterar i att jag nästan faller omkull varje gång det händer. Till allt detta kommer värken i foten som mal dygnet runt och stör min annars goda nattsömn. Att läkningen kommer att ta tid, kanske ända upp till ett halvår, gör förbanne mig inte saken bättre! Ungefär tre veckor efter den förbannade halkolyckan, samma dag som SMHI hade utfärdat en klass 2-varning för hela Kalmar län, inträffade ett synnerligen märkligt fenomen, just som jag gått ut för att rasta hunden. Jag hamnade i ett stormande ruskoväder där jag helt och fullständigt tappade orienteringen i både tid och rum. Utan förvarning hade jag fått en akut hjärtsvikt. Rätt förvirrad i skallen avbröt jag Fias kvällspromenad och återvände till bostaden och till hustrun som trodde att jag skulle dö.
–
–
Det är inte så mycket jag minns av de kommande dagarna och nätterna, mer än att jag hade svårt för att andas. I eftertankens kranka blekhet kan man nog konstatera att jag borde ha lyssnat mer på min kära hustru, som omedelbart ville föra mig till sjukhus. Nu blev resan till sjukhuset inte av förrän fem dagar senare och då med ambulans destinerad till sjukhusets kardiologiska avdelning. Jag inkommer alltså till kardiologen med förmaksflimmer, nedsatt funktion i vänster kammare och så vidare. Förenklat kan man säga att min diagnos hjärtsvikt innebär att mitt hjärta inte orkar pumpa ut tillräckligt med blod i kroppens alla skrymslen och vrår. Hjärtsvikt är för övrigt helt obotlig och den dystra sanningen är att hälften av alla patienter är döda inom fem år. Att posttraumatic stress disorder, förmaksflimmer och klaffel tillkommer gör naturligtvis inte saken bättre. Kanske inte sämre heller, för nu är det mars månad och snart är det vår med Vitsippor i full blom. Och vad har man då för skäl att gnälla över vinterns hemska elände när livet åter blir gudagott att leva med barfotaspring i sanden!
–
–
–
–
För inte alltför länge sedan läste jag en helt underbar bok om det persiska universalgeniet Omar Khayyam. En gång hade han ett särskilt allvarligt samtal med Gud. Khayyam började sitt samtal med Gud med dessa ord: "Min Gud, Du vet att jag har försökt varsebli Dig så mycket jag har kunnat. Förlåt mig om min kunskap om Dig varit min enda väg till Dig!"
–
Johannes Paulus väg har inte varit den allra lättaste väg en människa kan välja. Vem minns inte de dånande skotten mot honom. Länge rådde det tveksamhet om vems ärende den lejde attentatorn Mehmet Ali Agca gick när han försökte mörda patriarken för alla kyrkors moder.
–
Gretteheim 
Posted by Gretteheim on 15 maj, 2011 at 10:48
Tänk att den här gosssen blev minister
Idag träffade jag en gammal ”polare” från 90-talets stora äventyr i den kungliga huvudstaden. Han berättade att han varit nere i Rom för att närvara vid Johannes Paulus Secundo saligförklaring. Klart att jag blev lite avundsjuk eftersom även jag hade velat vara där tillsammans med min skyddspatron Johannes Paulus Secundo!
Posted by Gretteheim on 5 juni, 2011 at 11:28
Jag tar inte vilket skit som helst
Jag har två slags mediciner! Jag har sånt som fungerar, såsom Nitroglycerin, Furosemid och Albyl ® minor och jag har mediciner som är helt värdelösa, om man ser till mitt välbefinnande. Mina skitmediciner kan delas in i två grupper! Mediciner som jag kan ta och mediciner jag vägar ta. Värst av alla är Waran som är ett finare namn på ett råttgift (warfarin) som i högre doser ger upphov till inre blödningar. Waran toppar också listan över biverkningar. Värstinglistan ser ut så här: Waran, Trombyl, Remicade, Humira, Enbrel, Plavix, Enalapril, Citalopram, Diklofenak och Heracillin. För tre dagar sedan vimsade jag till det. Jag bytte ut en liten brunröd tablett mot en stor brunröd tablett (Enalapril). Sedan dess har jag varit lite snurrig och stundtals sett dubbelt. Jag verkar ha rört till det en aning :)
Posted by Piraten on 12 juni, 2011 at 09:01
Det är för mycket administration att vara sjuk
Igår hittade Kerstin ett dokument angående mina mediciner. Jag måste erkänna att det är mycket papper att hålla reda på och än värre är det att hålla sig ajour med allt som står i alla dessa dokument från FSK och AF, som i ett aldrig sinande ström produceras i spåren av Sjukförsäkringsreformen. Men som sagt, Kerstin hittade ett dokument som visade att jag hade blandat ihop de brunröda tabletterna. Vid mitt senaste besök på akuten under pågående hjärtsvikt blev den stora Enalaprilen ersatt av en liten Atacand. Ordningen har med andra ord återställts av hustrun!
Posted by Piraten on 21 juni, 2011 at 18:43
Man skall inte vara så jävla rädd om sig
Det var en gång en doktor Zarkov som hade en gammal sur gubbe som patient Vid ett besök på mottagningen sa patienten ungefär så här till sin doktor: Så här jävla dåligt har jag aldrig mått tidigare. Blir det bättre eller går det åt helvete? Doktorn Zarkov som var en klok gammal läkare svarade arkaiskt som en uråldrig landslag: Ängslas icke. Lev ditt liv! (Vilket betyder: Var inte rädd om dig, Lev)
Posted by Piraten on 5 juli, 2011 at 10:45
När hjärnan spökar blir det lätt ostadigt
I morse fick jag en sån där lattjo synrubbning som kommer och går som Amen i kyrkan. Ingen är den andra lik. Ibland är det som en rullgardin på härsan eller tvärsan. Idag var det mer som ett mjölkat glas i svartvitt. Såg ut ungefär som när både Mike Hammer och hans farsa Mickey Spillane fick Nobelpriset i litteratur :-)
Posted by Piraten on 7 juli, 2011 at 10:51
Lyss bak staden en lovsång för vår värld :)
Eftersom jag varit yr i skallen, av och till den senaste tiden, knappar jag in de fyra medicinerna jag käkar för att klokskapen i världen skall veta att jag sannolikt har ett minimum av farmakologiska följdverkningar. ”Livet är ju som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något” som pastor Jansson så fyndigt utropade på Kiviks marknad år 1632. För mig får livet vara hur det vill! Ännu fler mediciner och ännu mer biverkningar i min påse är ingenting som jag strävar efter!
Glyceryltrinitrat är rena nitroglycerinen
Furosemid Hexal 40 mg är vätskedrivande som fan
Atacand 16 mg för hjärtsvikt och nedsatt hjärtmuskelfunktion
Atenolol Copyfarm 12.5 mg är en så kallad selektiv beta-blockerare
Albyl 250 mg i stället för Waran (warfarin dödar råttor lika effektivt som Zyklon B)
Posted by Piraten on 14 juli, 2011 at 13:58
Man måste kunna lita på sin läkare
Jag har haft doktor Christina Zarkova som läkare sedan ungefär 8 år. Hon är den bästa läkare jag någonsin haft. Sedan jag nu på sistone fått problem med hjärtsvikt, klaffel, förmaksflimmer och så vidare etcetera – har jag valt Dr Zarkova till min huvudläkare var avser mina hjärtesaker. Om den kardiologiska avdelningen tar detta som kritik, är det deras sak och inte min! Ingenting kan bli bättre eftersom jag har fullt förtroende för doktor Zarkovas kompetens som läkare (och människa)
Posted by Piraten Gretteheim on 20 oktober, 2013 at 09:06
Christina Zarkova har fått sparken. Hon är inte längre min läkare. Jag har valt en annan vårdcentral som jag ännu inte besökt eftersom jag har min hjärtmedicin säkrad för några månader framåt.
Posted by Piraten on 7 augusti, 2011 at 20:28
Att sluta röka är faktiskt inte så lätt
Att sluta röka borde inte vara någon svår sak att genomföra. Man lägger helt enkelt bara av, i vart fall om man har problem med hälsan. Har man sådana hjärtproblem som jag har, är det nog rätt angeläget att genomföra skilsmässan från de trösterika cigaretterna så fort som möjligt. Av de besvär som uppkommet är inga av dem några problem för den rökfria omgivningen, eftersom bekymren är mina egna. Men helt klart har ”Projekt sluta röka” varit avsevärt jobbigare än något annat jag lagt av med. Fan vet var det skall sluta. Det lär nog bli ett antal röka i veckan över tid, för att överhuvudtaget orka med allt annat som har med hjärtsvikten att göra!
Posted by Piraten on 15 augusti, 2011 at 09:09
När tidens gång blir stilla och försynt
Har du läst boken eller sett filmen ”Vem älskar Yngve Frej”? I så fall vet du att det kommer en dag då skomakaren känner att han gjort sitt. Den dagen stänger och låser skomakaren dörren till sitt skomakeri för sista gången och sätter sig på en stol utanför den låsta dörren för att studerar världen och fundera över Yngve Frej. Så är det ock med mig. Nu är allt gjort som jag någonsin kunnat göra på denna jord. Alla mina privata och offentliga åtagande är lämnade åt sitt öde. Nu får andra göra vad jag inte orkade. Jag har stängt min bod och låst och gått till mina jämnåriga under olivträdet, för att spörja om mitt arbete varit till båtnad eller ingenting värt.
Posted by Piraten on 16 augusti, 2011 at 09:39
Measure heaven and earth is man’s task :)
Jag tänker mig livet som en kort ljusglimt mellan två evigheter. Man skall inte vara rädd för döden. För om man tänker efter hur länge man skall vara död förstår man hur kort tid livet har att leva. Man skall vara glad och tacksam över det ofattbara som förunnats oss, att få detta levande liv på jorden som människor. När jag sent om länge blir nedstoppad i odalmannens korg kommer Någon att sätta sig ner vid hans sida en stund och prata tills jag somnat. Sedan tar de adjö av varandra och bekräftar att odalmannen övertagit hela ansvaret för mig.
Inspiratörer: Heidenstam, Setterlind & Lugn
Posted by Piraten on 29 augusti, 2011 at 12:43
Waransyrrorna är lika snygga som fotomodeller
Under gårdagen var det rätt mycket prat om skitmedicinen Waran, Råttgiftet jag skrev om i ANTECKNING (2). Jag citerar tre av SVERIGES RADIOS rubriker med klockslag: [13:10] Efter att ha studerat mer än 18.000 patienter med ökad risk för stroke, kan forskare nu konstatera att det nya läkemedlet Apixaban, som skyddar mot blodpropp, är bättre än nuvarande behandling med Waran. [13:23] En ny typ av blodförtunnande medel som heter Apixaban är bättre vid behandling av exempelvis strokepatienter än Waran som är det läkemedel som används mest idag. [16:34] Många svenskar kan vara extra känsliga för medicinen Waran, som tas mot blodproppar. Svenska forskare har sett att en ärftlig förändring som var tredje svensk har kan öka risken för blödningar.
Posted by Piraten on 3 oktober, 2011 at 11:33
Det finns tre slags hundar!
Flera hundratals är de hundar som jag mött i livet och många är de hundar jag kommer ihåg. Det finns till sist hundar jag aldrig någonsin kommer att glömma!
Maia Hobstig var en sådan hund! Henne drömmer jag fortfarande om!
Posted by Piraten on 12 oktober, 2011 at 19:17
En dag blir vi förenade på de saligas ängder!
Det finns en underbar folksaga om en bro, en regnbågsbro, som förbinder himlen och jorden. När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom regnbågen. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra gränslöst saknade vänner kan leka tillsammans. Där finns ett litet vattendrag med friskt vatten, tillräckligt med Frolic och solsken, som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar. Djuren är glada och lyckliga, utom för en liten sak: de saknar någon som som för länge sedan betydde oändligt mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar bortom regnbågens andra fäste.
Varje dag springer de och leker tillsammans, tills den dagen kommer, då någon stannar upp och tittar mot ljuset. Blicken skärps, kroppen skälver, ögonen spetsas och plötsligt flyger han i väg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare. Han har sett dig och återförenas nu med den han älskar mest. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen och dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut.
Äntligen är ni förenade på de saligas ängder!
Posted by Piraten on 14 oktober, 2011 at 11:50
När inget annat ger hjälp fallerar klokskapen!
När ingenting annat hjälper, när hjärnan inte klarar av att hantera alla oredor i tankarna och hjärtat slår frivolter av helt andra skäl, finns det bara en sak att göra, nämligen att falla för frestelsen. Idag är ännu en dag där Nitroglycerinen inte har kraft att dämpa den tilltagande oron. Idag har jag trots bättre vetande åter köpt ett paket cigaretter. Fem stycken behöll jag och femton gav jag bort till en dam som letade burkar och andra skatter i offentliga papperskorgar. För allvarligt talat, är jag fullt medveten om att rökandet, även om det dagliga intaget nog inte stäcker sig över maximalt två cigaretter i snitt, justerar mina förutsättningar. Idag när jag rökte en cigarett på en soffa i Stadsparken, var jag noga med att iaktta vad som hände med men både kropp och själ. Mer om detta vid något annat tillfälle!
Posted by Piraten on 18 oktober, 2011 at 13:54
Idag är det så grått ute att mästaren själv går fel!
Idag lyser Solen med sin frånvaro. Himlen är så jävla grå att hälften vore nog. Det regnar och det regnar så förbanne mig, att hälften hade varit nog. Det är smittsamt det här gråvvädersvädret för ljusare lär det inte bli idag eller ens i morgon, varken ute eller inne. Till allt detta ringer det på dörren och när jag sent omsider öppnar dörren står där en herre och viskar ”Lösen Päivi”. Herre gud, vad skall man göra när världens Frälsare (jv) inte ens vet att det är ”Svensk lösen” som gäller. Att den här dagen är grå, råder det inget tvivel om. Men varför har budbäraren fel lösen?
Posted by Piraten on 24 oktober, 2011 at 08:46
Får man ta med sig alla delar när man dör?
Det här med att dö är en stor kosmisk händelse. När universum stängs av har man bara Gud eller Singulariteten att hålla sig till. När man dör upphör tillvarons alla gråskalor. Det är väl lite som med Søren Kierkegaards Antingen eller. När man dör förenas man med allt som funnits, eller i vart fall bör ha funnits. Hur det förhåller sig med sånt som finns eller kommer att finnas vet jag ingenting om. Egentligen vet jag ingenting alls. Jag bara tror och det jag tror på är Gud eller Singulariteten och ingenting annat. I mina allra svagaste stunder, som inte varit ett fåtal, har jag emellertid funderat en del över Entropin. Den tror jag på nu när jag lever. Senare när universum stängs av vet jag inte vad som händer mer än jag måste hålla mig till min Gud i himlen eller till den märkvärdiga Singulariteten …
Posted by Piraten on 26 oktober, 2011 at 19:48
Game Over i Livets Stora Schackspel
När man inhandlar ett schackspel medföljer alltid pjäser, bräde och spelets stränga regler. Reglerna är till för att underlätta för alla dem som ännu inte lärt sig spelets lagar. Spelreglerna är bra att ha om det skulle uppstå en dispyt under spelets gång, vilket händer ibland. En passant-slaget är en regel som ofta leder mot tvist med noviserna, eftersom en passant ofta är helt okänd för de flesta nybörjare. Den unge schackspelaren på bilden är ingen stormästare av rysk kaliber precis, eftersom han fortfarande har oändligt mycket kvar att lära, innan han kan stå på sina egna ben.
Schack Matt är när Domaren beslutat om Game Over i Livets Stora Schackspel.
Posted by Piraten on 1 november, 2011 at 09:49
Två karaktärslösa män i skepparmössor
Idag skall jag till doktor Christina Zarkova som är min läkare. Jag har själv begärt ett sammanträffande med henne. Inte för att jag känner mig mer sjuk än jag är, utan för att jag inte grejar det här med rökningen. Eller rättare sagt, jag grejar inte att sluta. Jag har visserligen sänkt min dos radikalt, från närmare 30 cigaretter till kanske 3 om dagen. Problemet är att när det allra värsta suget kommer på besök, slår hjärtat ibland frivolter, utan skyddsnät! Det känns som en begynnande infarkt!
Så här skriver Hjärtlungfonden: ”Alla som slutar känner abstinensbevär. Hur svårt suget efter nikotinet i cigarretterna blir beror bland annat på hur mycket man rökt. Det kan vara bra att veta att det akuta röksuget brukar gå över efter någon minut.” För den som vill läsa fortsättningen av Hjärtlungfondens text, klicka här
Jag kan ärligt och uppriktigt säga, att den här textdyngan inte gäller mig. Jag kan till och med påstå att det här med att sluta röka är för mig både värre och svårare än att lägga av med opiater. Jag har aldrig varit med om något värre. Därför får kapten Haddock illustrera den här anteckningen, eftersom var och en som känner den gode kaptenen vet att han upplever samma sak med sin whiskey som jag med min tobak! Om någon tvivlar på mina ord när jag jämför cigaretter med opiater, så går det bra att klicka på bilden! Det är ju fan att man skall ha en så dålig karaktär som jag har, för det är väl dålig karaktär om man inte kan sluta röka?
Hej Max, Tack för dina synpunkter. Jag skickar detta vidare till vår webbredaktör. Generellt kan jag säga att texten antagligen är hämtad från vår skrift om tobak som vi ska uppdatera inom kort. Jag läser dina kommentarer och väger in det när jag läser vår skrift på nytt. Jag hoppas du får vara frisk framöver.
Med vänlig hälsning, Karin Myhrström
Hjärt-Lungfonden
Posted by Piraten Gretteheim on 21 november, 2011 at 13:38
Åtta vettiga skäl till att sluta röka (?)
Om dessa åtta skäl inte räcker så skulle jag kunna rabbla upp 8.000 skäl till. Men i tankens kranka blekhet inser jag att inte ens 8.000 skäl skulle räcka för den inbitne rökaren att sluta med sitt ofog att röka ner både sig själv och andra. Ett enda skäl borde räcka, nämligen en utomordentligt allvarlig hjärtsvikt. Och om inte ens en hjärtsvikt räcker så räcker ingenting mer än att försöka begränsa intaget. Det enda jag i nuläget kan göra är att förklara för den oinvigde om vad det handlar om.
Tobaksabstinens, det vill säga utebliven tillförsel av nikotin hos nikotinberoende, kan ofta leda till svårigheter att hantera olika situationer. Aggressivitet med ökad stress, nedsatt livskvalitet och koncentrationssvårigheter är vanliga! Nikotin tas snabbt upp i lungorna och ger biologiskt mätbara effekter inom några sekunder efter ett halsbloss. Tobaksrökning är en av de största riskfaktorerna för hjärt- och kärlsjukdomar, bland annat för att nikotinet ger en snabb höjning av blodtryck och hjärtfrekvens. Nikotinet försämrar även blodcirkulationen hos hjärtpatienter.
Från och med idag är det slutsnackat om rökning!
Posted by Piraten Gretteheim on 1 februari, 2012 at 14:13
Till lilla fröken Fräken från Fryksdalen
Jag minns när du frågade mig om jag kunde bli Algots övervakare. Jag minns även mitt svar. Jag avböjde och hänvisade till mitt hjärtproblem. Förenklat kan man säga att min diagnos hjärtsvikt innebär att mitt förhärdade och grymma stenhjärta inte orkar pumpa ut tillräckligt med blod i kroppens alla skrymslen och vrår, vilket innebär en massa problem i min nya vardag. Jag orkar till exempel inte att gå så värst långa promenader med hunden. Bara en så enkel sak som att böja mig ner för att knyta skorna, gör mig alldeles yr i huvudet. Att då gå in i som övervakare för Algot, skulle varit rent kontraproduktivt för både mig och Algot. Därför föreslog jag fröken Livia, som var den enda jag kunde komma på, eftersom hon i sitt civila liv arbetar som ordningsvakt och därför borde ha en viss erfarenhet av människor som hamnat lite på sniskan i livet. Att det valet var ett misstag är nog alla överens om! Men nu är vi där vi är och får försöka göra det allra bästa av situationen!
Tyvärr måste jag nog erkänna att jag känner mig djupt besviken och är fullständigt rasande på fröken Livia. Men skit samma! Jag tror att du och Algot resonerar rätt utifrån de förutsättningar som finns att tillgå. Jag förstår även att Algot inte vill ha en likgiltig tjänsteman som övervakare eftersom dessa tjänstemäns vett och etikett pendlar mellan renrasiga fullblodsidioter till förbannat bra människor. Om man väljer en tjänsteman har man ingen försäkran på att det blir en av de bra. Då är det bättre att ha en knäppgök som fröken Livia som övervakare eftersom man då så att säga, vet hur man skall förhålla sig till knäppgöken även om det kan bli obehagligt!
Mitt enda råd är därför: Tänk dig att du och din Algot tillhör MUST (Marinens superhemliga underrättelsetjänst). Precis som personalen på MUST måste ni tänka på vad ni säger till folket utanför organisationen. Med andra ord: Knäppgöken behöver inte veta mer än vad som är absolut nödvändigt! Det räcker faktisk enligt Genèvekonventionen med namn, nummer och militär grad :-)
PS: Om jag, mot förmodan, stöter på Livia, kommer jag att förhålla mig som om ingenting har hänt. Vitsipporna och Rododendron står i full blom. Gräset är grönt och fåglarna kvittrar och sjunger och solen den lyser från en klarblå himmel. Det är gudagott att leva trots att vi bara kommit till den 1:a är februari, min namnsdag :-)
Posted by Piraten Gretteheim on 2 februari, 2012 at 09:54
Ibland blir det så fel att hälften varit nog
Nu har jag sovit en natt och vaknat med frågor om hur korkad jag själv kan tillåtas vara, innan jag blir en fara för alla och envar. Jag var därför tvungen att leta reda på ett inkommande e-postmeddelande från en Svante (från 29 december 2011).
Det var den här texten (ommöblerad och strippad) jag letade efter:
”Livia genomgår en utbildning som behandlingsassistent, vilket man verkligen kommer att ifrågasätta, likaså hennes agerande som övervakare och för att inte tala om socialtjänsten. Hur kan det komma sig att en att en övervakare delger mig uppgifter om killen på Tårdryparanstalten och att hans tjej bor på samma gård i princip och har en hund mm. Brodern har fotboja och klienten har suttit 6 år med förlängning. Hycklare kanske du inte är inte feg heller, men man undrar ju vad du är för en typ av mentor. Livia har berättat för mig om din bakgrund och att du har skyddad identitet efter ett skottdrama.”
Jag vaknade med en isande kyla i maggropen. Hur kunde jag vara så korkad att jag två gånger ställde upp som referens till fröken Livia, en människa vars omdöme och förmåga till empati och diskretion tycks vara helt obefintliga.
Från och med idag är det slutsnackat om fröken Livia!
Fredagen den 3 februari entledigades fröken Livia som övervakare åt Algot!
Posted by Piraten Gretteheim on 6 februari, 2012 at 09:46
Tunga stövlar taga sina steg över rosensållad teg
Med anledning av Monicas väntade bortgång vill jag formulera min syn på döden och det som kommer efter. Jag tänker mig livet som en kort ljusglimt mellan två evigheter. Man skall inte vara rädd för döden. För om man tänker efter hur länge man skall vara död så förstår man hur kort tid man har att leva. Därför skall man vara rädd om livet och alla de dagar man har kvar av den gåva som man fått i sin hand. Livet är en gåva och döden är dess pris!
Döden tänkte jag mig så är en dikt av Bo Setterlind ur Dikter från San Michele. I sin dikt liknar Setterlind döden vid en gammal odalman och sig själv vid en liten harpalt som lyfts upp i odalmannens korg, där den slutligen somnar.
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Jag kom efter att ha läst Setterlinds underbara dikt osökt att tänka på Verner von Heidenstams egna ord vid sin grav på Övralid. Så vill jag också ha det vid min grav, om jag får säga det just idag när solen lyser från en nästan klarblå himmel: ”Kom och sätt dig här vid min grav en liten stund! Fäst din blick högt bortom horisonten, förbi det väldiga havet och tänk på att det var därifrån jag kom innan vi möttes!”
Sätt dig vid min grav en stund.
Där är så tyst och ensamt.
Tala till mig vänligt stilla
som till en som ej kan svara.
Mig förunnades det ofattbara
att som människa
få leva några år på jorden.
Gläd dig du som än ser solen.
Det här med att dö är en ofattbar kosmisk händelse. När universum stängs av har man bara Gud eller Singulariteten att hålla sig till. När man dör upphör tillvarons alla gråskalor. När man dör förenas man med allt som funnits, eller i vart fall bör ha funnits. Hur det förhåller sig med sånt som finns eller kommer att finnas vet jag ingenting om.
Egentligen vet jag ingenting alls. Jag bara tror och det jag tror på är Gud eller Singulariteten och ingenting annat. I mina allra svagaste stunder, som inte varit ett fåtal, har jag emellertid funderat en del över Entropin. Den tror jag på nu när jag fortfarande lever. Senare när universum stängs av vet jag inte vad som händer mer än jag måste hålla mig till min Gud i himlen eller …
till den märkvärdiga Singulariteten …
Posted by Piraten Gretteheim on 17 februari, 2012 at 09:18
Vissa människor betyder mer än vad andra gör
Den här unge mannen har jag känt sedan han var liten och ett busfrö av Guds nåde. Ingen grabb jag känt har varit så busig som Cornelius. Vi har aldrig under alla år som gått sedan han var liten, tappat bort varandra. Han ringde mig faktiskt så sent som idag för att förhöra sig om hur jag har det. Inte undra på att jag känner samma kärlek till honom, som vore han min egen grabb, trots att han inte längre är en ung spoling utan en ung man mitt i livet. Men nu har det hänt så mycket med Cornelius och han har förorsakat mig så många sömnlösa nätter att jag vill hålla honom på distans över tid. Inte så att jag överger honom, aldrig i livet. Därför anförtror jag åt Kerstin att överta ansvaret för Cornelius och min relation för en tid.
Cornelius! Jag tyar icke mer, inte just nu!
Posted by Piraten Gretteheim on 6 mars, 2012 at 14:05
En dykare mer eller mindre gör ingen dag
De senaste dagarna har jag funderat en del kring Hjärtlungfonden. Det har jag gjort tidigare i min ANTECKNING (18). Idag är det tisdagen den 6 mars 2012 och ännu har ingenting ändrats på fondens hemsida. Jag får därför anta att det som står på deras hemsida skall stå kvar trots att informationen är helt felaktig. Som jag ser det måste Hjärtlungfondens information, oavsett vilken information man går ut med, vara sann och saklig. Far man med osanning på det ena stället kan man fara med osanning på de andra. Något syfte måste det väl finnas när Hjärtlungfonden går stick i stäv mot all medicinsk forskning på området! Läs ANTECKNING (18)
När man Googlar runt på Hjärtlungfonden inser man snabbt att det handlar om hur mycket pengar som helst. Det är så mycket pengar till olika forskningsprojekt att man häpnar. Så stora summor är det, att några miljoner hit eller dit inte gör en enda krusning på intäkternas stora ocean. Kanske borde man dra öronen åt sig och börja fundera på hur höga löner och hur stora bonusar som betalas ut till chefer, entreprenörer och lycksökare. Fan vet!
Min sista kommentar om detta Babels hus är: Inte en enda krona från mitt dödsbo den dagen jag dör! När jag dör skall Stiftelsen få en del, som tack för sitt. Resten skall följa det upprättade testamentet! Att ens tänka på att Hjärtlungfonden skulle få något efter mig, gör mig nästan mörkrädd klockan 12 mitt på dan!
Posted by Piraten Gretteheim on 31 maj, 2012 at 08:12
Med en stålskodd käpp klarar man sig faktiskt
Det har blivit lite svårare med allt, som det här med att knyta mina skor. Likaså har det blivit rätt jobbigt när jag varit ute med hunden, då hon hittat en fin pinne som hon alltid vill att jag ska kasta iväg för att hon skall kunna visa sig duktig när hon hämtar den tillbaka till mig. Jag har tidigare aldrig haft problem när jag velat roa min hund, eftersom gravitationen alltid hjälpt mig att komma ner till marknivå. Värre har det blivit att resa sig upp till stående, ibland värre än värsta värre.
Därför är det med stor glädje jag kan informera om att jag nu har kunnat utrusta mig med fyra handgjorda käppar som kommer att vara till stor nytta och glädje de gånger jag kommer att behöva eliminera Nevtons gravitationslag som säger att kroppar dras mot varandra med en kraft som är proportionell mot kropparnas massor och omvänt proportionell mot kvadraten på avståndet mellan dem.