Att hata kaptener och all överhet

–
Nu skall jag försöka berätta något som inte alltid är helt ordagrant sant. Berättelsen är ju hämtad ur minnets garderob. Man kan nog kalla det för en saga eller kanske en större sak i blivandet. Många har sagt att jag borde sammanställa alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande att få ett prydligt avslut. För att inte tala om hur många som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnets garderob även är fyllt med sånt som aldrig borde ha sparats. Det är väl snart dags att berätta hur det egentligen kom sig att jag tidigt hamnade i Long John Silvers sällskap och lärde mig att hata kaptener och all annan överhet lika mycket som jag lärde mig att älska friheten och livet till sjöss! Åren med Silver var de mest spännande år av alla år jag fått leva.
–

–
För alla er som inte hunnit läst sjörövarromanen Skattkammarön kan jag berätta lite om kapten Flint som egentligen hette Edward Teach men som mest var känd som Svartskägg eller Blackbeard. Alla från den uslaste slavhandlare till den mest hänsynslösa sjökapten i den engelska flottan, var på den tiden rädda för kapten Flint. Kapten Flint själv var bara rädd för sin kvartermästare John Silver. Jag träffade John Silver på en liten hamnkrog någonstans på Madagaskar när han på sin ålders höst satt och begrundade sitt liv. Han var förbannad på en orättvis värld och ännu mer förbannad på en viss Jim Hawkins som satt honom i dålig dager med sin bok Skattkammarön där han beskylldes vara mänsklighetens allra värsta fiende.
–
Som vi satt där och språkades vid om livets alla jävligheter kom det fram en lite äldre parant dam som var lika svart som ebenholts och slog sin handväska i huvudet på Long John och gav till ett rop: ”Sitter du här och skvallrar med okända, din idiot” sen vänder hon sig mot mig och skulle just dänga sin väska i min skalle då hon blev helt stel. Sedan viskade hon till mig: ”Vad gör du här? Har du din rara hustru med dig?” När vi sent om natten skiljdes gav Long John Silver mig ett litet slitet guldmynt som minne. Han berättade att myntet var en del av den skatt han stal från Hawkins och hans otrevliga följe när han rymde från dem. Det var just det guldmynt han fått av Flint när han utnämndes till kvartermästare. Vad som hände sedan är inte något som tål dagsljuset. Inte än i alla fall. Senare kanske, men inte nu!