Sjukt


wordpress stats plugin

PROLOG: Helt sjukt när jag tänker tillbaka på det där. Kommer du ihåg att jag frågade dig om du kunde hjälpa mig med en grej? Det slutade med ren och jävla katastrof. Någon försökte mörda dig, helt sjukt. Tack Max för att du är så strong och backar upp människor som har det svårt och att du tror på rättvisa.
Tack för att du finns. Såna som du är ovanliga.
Kram // Anette


Ett modernt samhälle bygger på tillit. Vi behöver kunna lita på varandra. Både i våra nära relationer och i kontakt med samhällsinstitutionerna Men vad händer när tilliten plötsligt raseras? När vi känner oss svikna och strandsatta av hela samhället och av alla dem vi satte vår största förtröstan till. Berättelsen i det följande är en historia som måste berättas eftersom samhällets förmåga att skydda sina inbyggare i det här fallet åter nått ett nytt förfärligt bottenrekord!

Max Hobstig

Från skurkaktigt förtal till mordförsök

En vän, Susanne, kommer till dig och ber om hjälp eftersom hon under lång tid blivit förtalad, ofredad och kränkt av en av sina grannar. Den som ofredat din väninna visar sig vara en politisk gruppledare i Skarpnäcks stadsdelsnämnd, nämligen Birgitta von Nandelstadh, med uppdrag i sociala delegationen och dessutom nämndeman i Stockholms tingsrätt. Politikern Nandelstadh (mp) som injagat skräck hos din vän Susanne, har även hon varit din vän sedan flera år.

Jag tog kontakt med Birgitta von Nandelstadh. Jag frågade om jag kunde vara till hjälp att reda ut granntvisten. Nandelstadh undanbad sig all kontakt med Susanne, som hon förtalat och kränkt. När Susanne, som ofredats och kränkts av politikern Nandelstadh, berättat hela sin historia för mig tog jag hennes parti eftersom hon var den svagaste av de två.

Birgitta von Nandelstadh hade som slutkläm på sin långvariga terror mot Susanne tagit kontakt med en läraren till Susannes dotter och därefter anmält Susanne till socialtjänsten. Birgitta von Nandelstadh ”informerade” socialtjänsten att Susanne sammanbodde med en alkoholmissbrukare och att det kom kända missbrukare till hemmet. Birgitta von Nandelstadh ”informerade” socialtjänsten att Susanne ”hade missbruksproblem som verkade ha ökat sista tiden”. Det behöver väl inte tilläggas att läraren efteråt var helt förtvivlad när hon insåg att hon låtit sig luras av politikern Birgitta von Nandelstadhs metoder att inhämta favörer i en privat konflikt.

Vad kunde man göra sedan socialtjänsten inte funnit några brister i Susannes levnadsförhållanden och att något missbruk inte förekom? Vad kunde man mer ha gjort sedan socialtjänsten försökt ordna ett möte med Nandelstadh och Susanne för att reda ut granntvisten, där Nandelstadh dock avstod från att under ordnade omständigheter möta sin granne Susanne. Vad kunde man ha gjort sedan även jag vid två tillfällen försökt samma sak som socialtjänsten: Nämligen att ordna ett möte för att reda ut förhållandena! Vad kunde vi mer ha gjort än det vi gjorde när vi visste att det var Birgitta von Nandelstadhs egna sociala närförhållanden hon egentligen borde ha anmält, eftersom där förekom både knark, våld och grov kriminalitet (Polisens ärendenummer är K55732-03)

Susanne och jag informerade en journalist på tidningen Mitt i Söderort och ”lade alla fakta i ärendet på bordet”. Två dagar efter att den första av tre stora artiklar i Mitt i Söderort publicerats fick Susanne sitt sovrumsfönster krossat av en stor sten mitt i natten. Tre dagar senare avlossades två salvor varghagel med hagelgevär genom min lägenhetsdörr. En person (två säger vittnen) sköt sönder min lägenhet för att skrämma mig (mordförsök är polisens rubricering) till tystnad. Även Tidningen Mitt i Söderort blev senare effektivt tystad sedan ett antal av redaktionens bilar fått sina däck punkterade. Gärningsmannen hade som ”signatur” fäst en speciell edition av tidningen bakom bilarnas vindrutetorkare. Naturligtvis polisanmälde redaktionen ”skadegörelsen” och skickade samtidigt ut ett internmejl till samtliga medarbetare om det inträffade. Man namngav en person som skäligen misstänkt, samma person som misstänktes för stenkastningen och vansinnesdådet med varghagel. Nämligen en person som var närstående till stadsdelspolitikern Birgitta von Nandelstadh!

Vill du läsa artiklarna bakom tidningarnas framsidor, så får du klicka på respektive tidnings framsida! Artiklarna är sparade som jpg-filer, för att alla de som vill, skall kunna läsa dem.









Attentat mot kända politiker är fruktansvärda
Attentat mot engagerade lokalpolitiker är icke-händelser


Max Hobstig var en hårt arbetande lokalpolitiker. Under tiden som ledamot i Skarpnäcks stadsdelsnämnd i Stockholm stad kunde hans arbetsvecka sträcka sig upp till 100 timmar. Vi var många som imponerades, men också förfärades över den arbetsbörda han tog på sig. Även sedan han hoppat av från sitt nämnduppdrag jobbade han stenhårt för sin lokala kd-förening. Det handlade nästan alltid om lokala frågor som berörde medborgarna i området. Barn och ungdom, missbrukare, psykiskt sjuka, dubbeldiagnoser och uteliggare var de grupper som alltid hade Max öra.

I tidningarna har vi kunnat läsa om politiker som utsatts för olika attentat. Grupper som inte gillat deras åsikter och svarat med våld. Den 19 mars 2000 utsattes kommunalrådet Lars Erik Johnson (s) i Linköping för mordbrand. Trots att ingen greps för brottet fick händelsen stort genomslag i media. Många politiska kollegor förfasade sig och sände sina tankar till kommunalrådet.

Under december månad 1999 mordhotades kommunalråden Berndt Svensson (s) och Stig Davidson (c) i Nybro samt kommunalrådet Björn Fries (s) i Karlskrona för deras uttalanden mot nazism och främlingsfientlighet. Tre unga nazister dömdes till fängelse. Även dessa händelser, där inget våld förekom, fick stort utrymme i media, och politikerna fick medkännade och sympatier.

I juni 2003 försökte några gärningsmän skjuta ihjäl Max Hobstig med ett hagelgevär i hans hem i Bagarmossen. Cirka två månader tidigare hade han slagit larm till polis, socialtjänst och före detta kollegor i stadsdelsnämnden. Larmet gick ut på att en våldsbenägen person som är närstående till en före detta politisk kollega till Max Hobstig i stadsdelsnämnden utgjorde ett hot för flera personer i området.

Eftersom Max börjat granska några av politikerns angrepp på personer som hon pekat ut som olämpliga föräldrar misstänkte Max att hans granskning skulle kunna aktivera den våldsbenägna personen. Den lokala veckotidningen som delas ut gratis i området skrev en artikel om mordförsöket. Att en av Stockholms mest engagerade, och lokalt mest kända politiker utsätts för mordförsök borde ju vara en förstasidesnyhet över hela riket. Men icke. Inte ett ord i någon annan tidning är den lilla lokaltidningen. Och från politiskt håll var det tyst som i graven.

Max Hobstig som ägnar en stor del av sitt liv för att hjälpa andra och visa att de inte står ensamma i sin nöd – upptäckte nu: Trots allt han givit av sig sin tid och sitt engagemang till samhället, var inte samhället beredd att ge någonting tillbaka. Polisen förhörde inte ens den misstänkte hagelgevärsskytten. Politikerna la ner alla försök att utreda de kopplingar som faktiskt fanns mellan en politiker i nämnden och de händelser som ledde fram till mordförsöket på Max Hobstig. Förutom en partikamrat, brydde sig ingen av Max före detta politiska kollegor i stadsdelsnämnden om att kontakta honom, och fråga hur han mådde.

Men när Max Hobstig kontaktade en av politikerna undanbad denne man sig alla kontakter med Max. Trots att de två hade jobbat mycket tillsammans under Max tid i nämnden. Max Hobstig hade dessutom försvarat denne politiker när han utsatts för hårda angrepp från medborgare och den politiska oppositionen.

Mordförsöket på Max Hobstig var inte bara en icke-händelse
Max Hobstig var också en icke-person


Anders Mörvelin
Skribent, Publicist
Den 15 mars 2004



Jag har dåligt samvete! För ett tag sedan lade en kristdemokratisk politiker vid namn Max Hobstig in en kommenter som handlade om något som han råkat ut för. Nämligen ett regelrätt mordförsök. Jag känner inte Max Hobstig. Därför raderade jag kommentaren. Ärligt talat kändes det som något rättshaveristiskt.

Max Hobstig som var en lokal kristdemokratisk politiker bosatt i Bagarmossen utsattes för ett mordförsök efter att ha agerat mot en miljöpartistisk lokalpolitiker som låg i konflikt med en kvinna som upplevde sig vara trakasserad. Han har sina teorier om vem som ligger bakom detta mordförsök och varför. Polisen ser också sambandet tydligt men saknar teknisk bevisning för en fällande dom. Just nu lever han med skyddad identitet. Ni får själva avgöra, men jag kände idag när det var ytterligare en artikel i den lokala tidningen Mitt i Söderort att jag åtminstone måste nämna det här. Det är oacceptabelt att hot och mordförsök tystar demokratiskt utövande människor. I Malmö råkade för en tid sedan Ilmar Reepalus ut för ett attentat. Det är också oacceptabelt. Det här är precis samma sak. Men tystnaden är helt obegriplig, som Max själv säger.

Med de här raderna hoppas jag också att kristdemokraterna som är hans kolleger går in med ett större stöd till Max och hans hustru. Artikeln idag är ett rop på hjälp från en människa som känner sig övergiven. Jag frångår nu alltså min princip att det aldrig är ok att hänga ut människor med personuppgifter och länkar därför till Max Hobstigs egna hemsida och länk till berättelsen finns på sidan under ‘livsfarlig ledning’. En berättelse som i och för sig, redan är offentliggjord via Mitt i Söderort. Ni får avgöra själva.

Louise Persson
Den 1 juni 2005
Frihetspropaganda



Max Hobstig, den före detta kristdemokratiska politikern jag tidigare nämnt berättar rent fasansfulla detaljer om maktmissbruk och illasinnat beteende. Det är som Kafka come alive. Ibland överträffar verkligheten dikten. Jag känner mig helt förstummad inför vad en del maktfullkomliga personer i en liten statsdelsnämnd i Stockholm pysslar med. Max har stöd från många enskilda politiker, poliser och andra personer för att inte tala om modiga journalister på en liten lokaltidning (Mitt i Söder). Men tystnaden i övrigt? Det skrämmer hur illa människor kan råka ut bara för att man på ett medmänskligt sätt ville medla i en konflikt.

Louise Persson
Den 3 juni 2005
Frihetspropaganda




Torsdagen den 9 november 2006 fick jag ett mejl från en polis vid LKC:
Jobbade själv som befäl den här natten, inne på LKC. Ditt ärende är såpass ovanligt att jag faktiskt minns det, och vi hanterar ändå 1000-1300 ärenden per dygn. Två saker som gjorde att du inte fick hjälp i förstaläget; den operatör du pratade med är inte aktuell för tjänst inom den diplomatiska kåren direkt. Det är det ena skälet. Skäl nr två är det faktum att du bor i ett flerfamiljshus, och ingen annan därifrån hade ringt om den skottlossning du uppgav hade inträffat. Du skriver att alla i huset hade vaknat av skottlossningen, men att ingen då ringer Polisen är ju lite märkligt, eller hur?

Hur som haver såg jag till, utan påtryckningar från något annat Polisbefäl, att en patrull rullade fram till adressen. Du har haft oturen att bli illa bemött, och misstrodd, i ett läge där du inte förtjänade det. Det beklagar jag, samtidigt som omständigheterna gjorde att en felbedömning från vår sida i mina ögon åtminstone inte är obegriplig. Jag förstår mycket väl dina åsikter och synpunkter, hoppas du förstår mina. Lev väl!

Sunkan SHA70
LKC Stockholm


Lennart Paulsson, räddaren i nöden klockan halv sex på den där morgonen den 3:e juni 2003

BAGARMOSSEN, Juli 2007: Den förre kd-ledamoten i Skarpnäcks stadsdelsnämnd, Max Hobstig, får sammanlagt 28 500 kronor i ersättning från Brottsoffermyndigheten. I juni 2003 sköt någon genom en stängd ytterdörr rakt in i hans lägenhet. Beskjutningen ägde rum efter att Lokaltidningen Mitt i Söderort i två artiklar skildrat en konflikt som uppstått mellan honom och en annan politiker i stadsdelen sedan Max Hobstig engagerat sig för en kvinna som kände sig trakasserad av politikern. Efter attacken flydde han och hans hustru och lever nu med skyddad identitet på hemlig ort. 20 000 kronor är ersättning för den kränkning han utstått och resten är för sveda och värk.

Inte så mycket plåster på såren, kan tyckas. Men ett litet plåster är bättre än inget alls. Det viktigaste är dock upprättelsen. Om jag på det här forumet skulle hälsa till ett par poliser så blir det tre jag först och främst vill nämna: Lennart Paulsson och Lone Callias vid Söderortspolisen och till sist polisbefälet Sunkan som vanligtvis flyger helikopter men som jobbade på polisens ledningscentral den där ödesdigra natten. Utan Er och några till hade det varit svårt att uthärda alla de här åren. Tack för att ni fanns och finns!



Samvetslösa och totalt hänsynslösa karriärpolitiker

Om jag nu som avslutning skall skriva något om elakhet och illvilligt uppsåt så blir det några ord om Vänsterpartiets Maria Hannäs. Av allt förfärligt som hänt i den här historien så anser jag att Maria är det värsta av allt. Vänsterpartisten Maria Hannäs (vice ordförande i Skarpnäcks stadsdelsnämnd) har agerat och intrigerat på ett sätt som måste vara helt unikt i den svenska kriminalhistorien. Om någon mot förmodan inte tror mig på mitt ord, föreslår jag denne någon att försiktigt KLICKA på de två textsatta bilderna nedanför detta sista stycke!

Maria Hannäs

Maria Hannäs


Att gräva där man står …

Epilogen ¤ 13 augusti 2010

Billy the Kid

Den 30 mars 2004 lät Stockholms Fria Tidning publicera en artikel, skriven av miljöpartiets ersättare i Skarpnäcks stadsdelsnämnd, Malin Bergendal. I artikeln angrep hon polisen och förfasade sig över ordningsmaktens terror mot en ung man som hon i artikeln kallade Aron. Bakom det påhittade namnet Aron fanns en fysisk person, nämligen samma unge man som var misstänkt för skottlossningen i Bagarmossen den 3 juni 2003 (K137327-03).

Eftersom jag omedelbart insåg att Bergendal med tiden skulle komma att ångra sin berättelse om Aron och då ordna så att artikeln skulle komma att försvinna från cyberrymden, utan att lämna några spår efter sig, kopierade jag texten. Idag den 13 augusti 2010, är artikeln borta och inte ens sökbar på Google, inte ens som cachad! Tidigare visste jag att tidningar som Aftonbladet och Expressen inte tillåter Google att cacha deras sidor. Nu vet jag att även Stockholms Fria Tidning tillhör denna elit som garderar sig mot misstag som gjorts på nätet.

Med google cache kan vi göra faximiler med bevis för vad tidningar skrivit och påstått. Google cache är Internets samvete, kan man säga. När tidningar gör fel på Internet finns det kvar, på gott och ont. Vilket till exempel kan hjälpa journalister och privatpersoner att i efterhand se de misstag som gjorts på nätet. I fallet ovan kan avslutningsvis sägas att Malin Bergendal inte bara var Birgitta von Nandelstadh vän och ersättare i Skarpnäcks stadsdelsnämnd. Hon var även en av tidningen Stockholms Fria Tidning egna redaktörer!

Billy the Kid

Kopps på allvar i Storstaden (Malin Bergendal)

En ung tjej i bekantskapskretsen satt och pluggade spanska en kväll, när tre stadiga civilpoliser ringde på. ”De sökte någon som var efterlyst, men hon hade aldrig ens hört namnet. Två poliser växlade mellan korsförhör om den efterlyste och insinuanta frågor om hennes sexliv, begåvning och levnadsvanor. Den tredje stod bredvid och tände och släckte taklampan oavbrutet.”

Jag fick ett mejl från en vän som är orolig för sin son, som vi kan kalla Aron. Hon undrar vad hon ska göra för att hjälpa honom. Jag har nog inget bra svar, men ”fler poliser” är knappast en lösning i alla fall. Aron är 20 år, har just avtjänat ett fängelsestraff och är lite vilsen och uppgiven. Han borde se framåt och hitta sin egen väg i livet, men han får aldrig vara i fred. Polisen stoppar honom så fort han går ut. Sist stoppade de honom och hans kompis på tunnelbanan när de skulle gå och träna.



Arons mamma berättar: ”En av poliserna ropade: Aron! Har du kommit ut nu!? så att alla människor hörde. Sedan blev killarna kroppsvisiterade och måste svara på minst 20 frågor om sitt privatliv. Annars skulle de tvingas följa med till stationen. Då Aron frågade vad han var misstänkt för svarade de att han inte behöver vara misstänkt för någonting för att de ska kunna kroppsvisitera honom och begära uppgifter. Detta verkar inte riktigt klokt.”

Nej, det verkar inte riktigt klokt. Det verkar som om polisen har tid och resurser att trakassera folk, men saknar vett att låta bli. Det måste vara så man tatuerar in en kriminell identitet på en ung kille utan självkänsla… och så förebyggs inga brott.

Vad har vi för rättssäkerhet, om polisen inte ens behöver misstänka brott för att kroppsvisitera folk? Är den som en gång blivit straffad rättslös? Jag vet flera som har liknande erfarenheter av poliser, men frågorna ställs sällan högt. Man blir så lätt misstänkt för att försvara brott, om man inte heter Anders Björck, förstås.

Sonen till en annan bekant gjorde slut med sin flickvän. Hon hotade att komma med några beväpnade kamrater och demolera både honom och lägenheten. Mamman ringde polisen, som tänkte komma, men de ändrade sig när de frågat efter personnumret. Killen var dömd för klotter, och därmed tydligen fredlös.

En ung tjej i bekantskapskretsen satt och pluggade spanska en kväll, när tre stadiga civilpoliser ringde på. De sökte någon som var efterlyst, men hon hade aldrig ens hört namnet. Två poliser växlade mellan korsförhör om den efterlyste och insinuanta frågor om hennes sexliv, begåvning och levnadsvanor. Den tredje stod bredvid och tände och släckte taklampan oavbrutet. När flickan frågade hur länge de skulle stå där och larva sig, sa de till henne att ”passa sig jävligt noga”.

Hemma hos en kille som hade anmält polisen för trakasserier ringde det också på dörren en kväll. Det var en polis, och han sa: ”Du ska veta att vi poliser är som Hell’s Angels. Alla för en. Jävlas man med en polis så jävlas man med alla. Vi poliser håller alltid ihop.”



Poliserna som gör sitt jobb och ser alla som lika inför lagen finns också. Men innan vi ropar efter fler poliser, borde vi fråga oss vad vi vill ha dem till. Och är det fler vi vill ha – eller bättre? Polisen har ett svårt jobb, men det betyder inte att de får begå egna brott i skydd av uniformen… utom i filmen Kopps.

Det rådet kan jag ge Aron och hans mamma: se Kopps tillsammans och få ett gott skratt! Kopps är en kul film om en nedläggningshotad polisstation i en småstad, där poliserna börjar begå brott själva för att visa att de behövs.

Ingen skugga faller över riktiga poliser, för Kopps är en snäll film. Men tänk om det finns poliser här i storstaden, i verkligheten, som hellre tryggar sin arbetsmarknad än folks säkerhet? Förhoppningsvis ser de också Kopps någon ledig kväll. Poliserna i filmen får en idé på slutet, som kanske kan inspirera.


Malin Bergendal

Stockholms Fria Tidning den 30 mars 2004

 

 

Bergendal spottar på brottsoffren (Günter)
En vilsen och uppgiven Aron förföljs av polisen när han går ut?

Ledamoten i Skarpnäcks stadsdelsnämnd, Malin Bergendal (mp), är en god representant för kategorin: ”Spotta på brottsoffren”. Deras beteende är förutsägbart. Välj ut en brottsling. Uttryck offentligt medkänsla och empati för brottslingen. Spy galla på polisen som ”förföljer och trakasserar” brottslingen. Enligt Bergendal och hennes själsfränder har polisen alltid fel, och brottslingen alltid rätt.

Att den av polisen ”förföljda” brottslingen är misstänkt för mordförsök, gillar skjutvapen, langar knark och vandaliserar bilar är irrelevant. Som politiker borde Malin se till att stifta en lag förbjuder polisens spaningsarbete. Lagen ska också förbjuda att polisen håller koll på brottslingar som hotar sina brottsoffer.

Nej. skydda brottslingen mot polisen, och låt de brottsoffer som tvingats lämna sina hem och byta namn ruttna i sin exil. Kanske kunde man införa något som liknar besöksförbud för poliser. De får inte vistas närmare än 200 meter från misstänkta brottslingar.

Skriftställaren Günter i Johanneshov den 17 maj 2004

20.000 kronor på ett bräde

22 responses to this post.

  1. Helt sjukt när jag tänker tillbaka på det där. Kommer du ihåg att jag frågade dig om du kunde hjälpa mig med en grej? Det slutade med ren och jävla katastrof.
    Nån försökte mörda dig .. helt sjukt.

    Tack Max för att du är så strong och backar upp människor som har det svårt och att du tror på rättvisa. Tack för att du finns. Såna som du är ovanliga.

    Kram // Anette

    Svara

    • Tack själv Nettan :-)

      Naturligtvis begick jag ett kardinalfel redan från början. Jag borde inte ha lyssnat till dig och Susanne. Jag borde aldrig ha gått in i en konflikt, där en politiker var part i målet. Jag borde aldrig ha tagit kontakt med tidningen Mitt i Söderort. Jag borde ha förstått att man inte ger sig på en politiker oavsett om man anser att denne gravt missbrukat det förtroende som medborgarna har rätt att ställa på sina folkvalda.

      Jag borde ha förstått att politiker av alla kulörer i nämnden skulle ställa upp bakom sin kollega och skydda henne och vifta bort alla relevanta fakta, i hela det här ärendet, som om detta bara vore flugors surr i deras öron.

      Men oavsett vad som hänt så är jag trots allt tvungen att citera mig själv ut den 4:e artikeln om Birgitta (sista stycket sista meningarna: ”Man sparkar inte på en motståndare som ligger ner, såsom den här politikern gjorde. Jag skulle göra om samma sak igen ifall jag var tvungen”

      För övrigt …
      God jul och ett Gott Nytt År
      Med vänliga hälsningar // Max

      Svara

  2. INSÄNDARE – BAKGRUND
    Skrevs den 29 maj 2003 10:28

    Med anledning av en artikel i Mitt i Söderort den 27 maj om Birgitta Nandelstadh, politiker i Skarpnäcks Stadsdelsnämnd, vill jag göra några tillägg för att förtydliga det som av utrymmesskäl inte kom med i artikeln. Under flera år har Birgitta von Nandelstadh bedrivit ett fälttåg mot en ensamstående mamma, Susanne. Under den senaste tiden har kampanjen tagit en ren orimlig vändning där Birgitta helt tappat bort sig och trott på sin egen ryktesspridning. Av naturliga skäl har den utsatta Susanne känt sig synnerligen sårad och kränkt av dessa rykten.

    Jag hamnade i den här soppan i mitten av mars då Susanne tog kontakt med mig. Hon var frustrerad och ledsen och bad mig om hjälp. Hon upplevde att tillvaron blivit helt obegriplig och berättade sin historia.

    Eftersom jag också ville höra Birgittas version skrev jag följande rader till henne. ”Jag hann knappt komma hem från Småland förrän Susanne tog kontakt med mig. Susanne berättade en fantasisk historia om en tvist med en miljöpartist. Behöver ni någon som kan hjälpa er ur rådande situation så står jag till förfogande? Det vet du!”

    Jag har vid ytterligare ett tillfälle försökt förmå Birgitta att träffa Susanne för att kunna hitta en lösning på den problematiska situation som uppstått. Senare har jag haft möjlighet att ta del av stadsdelsförvaltningens dokument i ärendet. Det visade sig att även förvaltningen försökt få tillstånd, inte ett utan två, sammanträffande med Birgitta och hennes granne Susanne.

    Birgitta har vid alla tillfällen avstått, med nya kränkande invektiv mot Susanne. Birgitta skriver. ”Vad är det för tvist Susanne påstår att det finns mellan oss? Jag känner överhuvudtaget inte Susanne. Varför jobbar hon inte? Jag förstår överhuvudtaget inte ditt engagemang. Det är patetiskt att se hur Susanne springer runt och viker ut sig för ytligt bekanta grannar som skrattar bakom ryggen på henne.”

    Eftersom ryktesfloden från Birgitta hotar att slå sönder hela tillvaron för Susanne har jag lagt mig i. Man brukar säga ”ingen rök utan eld”. I det här fallet är det bara rök eftersom någon eld aldrig funnits!

    Max Hobstig
    Bagarmossen

    Svara

    • ”Tack Max! Fick mailet. Läste, ryste, ilsknade, svor å hetsade upp mig. Ordentligt! Sen googlade jag. Snokade runt å kollade med Stockoholm Stad. Där får jag mina fördomar än mer bekräftade!! Dom e sanna!! Ska hon sitta där hon sitter? NÄÄÄ!!! Hade jag inte varit utbildad å yrkeserfaren inom psykiatri å behandling vet jag inte hur väl jag kunnat ”hålla mig” (värja mig) mot denna sort.”

      Svara

  3. Posted by Johanna Backman on 30 november, 2009 at 10:56

    Hittade hit nu på morgonen. Det är skrämmande att det finns så galna människor som kan göra så här. Så sjukt att man blir mörkrädd.

    Svara

  4. Välkommen till klubben!
    Det är så här det ser ut förde flesta. Själv var jag utsatt för bombhot, det var fredag och en polis bor i våningen ovanför. Ändå blev det inte någon utryckning och inte ens en papperskopia på anmälan har jag fått ännu fast det är ett antal år sedan.

    Svara

  5. Hej Max!
    Är något eller några namn bekanta för dig?
    Listan som är några år gammal är medlemmarna i Bagarmossen Yoga Klubb

    Bojang Jere
    Demetri Alexander
    Dibba Lamin
    Dytlow Angelo
    Hadri Vullnet
    Heintz Daniel
    Kadhum Dieya
    Kahlil Mustafa
    Kande Idrissa
    Knuts Julius
    Kwiek Michell
    Mputu Mazinere Yannik
    Salazar Valentino Cristian
    Svensson Jonas
    Zamora Perez Pablo

    Svara

  6. Alcatrazlistan
    är ett övergripande nationellt samarbete mellan bland andra Rikskriminalpolisen, Säpo, Skatteverket samt Åklagarmyndigheten och innebär punktmarkering av Sveriges mest aktiva brottslingar. Majoriteten av de markerade brottslingarna på Alcatrazlistan har nära kopplingar till något kriminellt nätverk. Flera av dem är rivaler och några av dem som förekommer på listan har mördats

    Novalistan
    är en del i Stockholmspolisens Novaprojekt. Satsningen startades 2003 och går ut på att motarbeta den grova organiserade brottsligheten i länet. Nova arbetar med att kartlägga och följa kriminella personer och deras nätverk. Fokus ligger på att kartlägga och störa den organiserade brottsligheten.

    Best regards / PS

    Svara

  7. Posted by Chirstina on 24 september, 2010 at 06:32

    Hej Max!
    Erik visade just realismbloggen om dig och jag blir helt bestört, arg och ledsen av att se den. Det är både obehagligt och sorgligt med allt hat som den utstrålar men det känns skönt att veta att du fortfarande är så långt ifrån Stockholm. Jag hoppas att du och din fru pallar med även detta. Jag har hört att du ringt polisen och jag hoppas att du kommer att kunna stämma den skyldiga för förtal. Jag tycker språket låter mer som en vuxen kvinnas än som en ung killes.
    Många varma hälsningar/Chirstina

    Svara

  8. Posted by Ingen on 21 oktober, 2010 at 19:03

    Vad har Maria Hannäs med den här soppan att göra?

    Svara

  9. Hej Max!
    Vem fan vill bli politiker?

    Underlaget till filmen är skrivet så att det i första hand vänder sig till politiskt aktiva och förtroendevalda i kommuner och landsting. Med enkla modifieringar av frågorna går det utmärkt att använda av andra än den egentliga målgruppen som säkerhetsansvariga och andra tjänstemän i kommuner och landsting. Materialet kan även användas som utgångspunkt för projekt och temaarbeten kring demokrati och politik för elever i grund- och gymnasieskolan.

    Svara

  10. Posted by Tom on 24 november, 2010 at 05:58

    Sorgligt, mycket sorgligt. Tyvärr är det också ganska vanligt att lokala politiker blir maktfullkomliga och begår övergrepp mot medborgare som ”misshagar” dem av någon anledning. Efter att ha råkat ut för detta i en annan förortskommun till Stockholm så har jag förlorat tron på allt vad lokalpolitiker heter.
    Resultatet? Förstörd hälsa och en rättstvist som pågått i över 10 år och där tjänstemän skyddar tjänstemän och även politiker. För egen del så har jag flyttat från Sverige medan en av de ”aktiva” lokalpolitikerna är en känd riksdagsledamot. Tyvärr kom jag för nära myglet som skedde i denna kommun när jag försökte aktivera mig som lokalpolitiker. Tyvärr så fick min familj även de betala ett högt pris för något som jag ännu inte i dag vet varför.

    Svara

  11. Med anledning av ”Rövhålets” välskrivna kommentar fann jag sakliga skäl till att presentera hans ömma moder i ett inlägg, om en händelse för att ge prov på att den gamla maximen ”Sådan herre, sådan hund” fortfarande gäller! I vart fall, i det här sammanhanget!

    Politikern Birgitta von Nandelstadh ger sig på samhällets allra svagaste
    https://gretteheim.wordpress.com/2011/01/07/nandelstadh/

    Svara

  12. Håller han på FORTFARANDE? Vilket liv, eller brist på kanske man ska säga. Dock är det ju samtidigt skönt att veta att han inte kan släppa de destruktiva tankarna för de är värre för honom än de är för dig, hoppas jag åtminstone. Kramar på er!

    Svara

  13. Posted by Emma Nors on 10 december, 2011 at 09:39

    Hej Max, ja du har verkligen fått gå igenom en massa trubbel bara för att du bryr dig om dina medmänniskor! Kommer naturligtvis ihåg hela historien och även alla tankar jag hade. Inte en sekund trodde jag att du iscensatt själva skjutningen, tämligen befängt! Maria Hannäs del i det hela verkar tämligen oseriöst och frågan är varför?

    Av naturliga skäl har jag lagt hela historien bakom mig, jag var ju inte involverad på samma sätt som du. Mycket händer på enheten som jag inte tycker är så väldigt smart, men jag har slutat och varken kan eller vill lägga mig i. Jag ägnar dagarna åt att vara ute med hunden. Kort sagt jag gör bara det jag vill och när jag vill!
    Stor kram E.N.

    Svara

  14. Posted by Emma Nors on 12 december, 2011 at 18:46

    Max!
    Du ska inte tro att jag bagatelliserar vad du varit med om och jag tror inte en sekund att du ”hittat på” skjutningarna, jag var ju själv med under den perioden och vet ungefär vad som hände och inte minst vad lilla sonen gjorde och vilka han umgicks med!

    Och vad jag tycker om Birgitta lämpar sig inte i text. Att det blivit som det blivit kan möjligen förklaras med att lokalpolitiker är små pampar som inte riktigt kan hantera alla situationer. Tragiskt är det hur som helst att du kom ”i mellan”
    Kram till dig, hälsningar Emma

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s