Spegel spegel på väggen där …



Innan jag tittade på mig själv i den stora spegel på väggen där och ställde den klassiska frågan: ”Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som i spegeln står” kollade jag i mina ordböcker och på webben vad självbild egentligen betydde. Sammanlagt kan man väl säga att ordet självbild inte fanns med i några av mina ordböcker. Däremot verkar psykologer älska ordet. För 500 riksdaler kan man få hjälp med att analysera sin självbild och eftersom ordet inte finns i mina ordböcker så får väl 500 anses som rätt billigt för någonting som egentligen inte finns. Om man nu vill veta sin självbild så måste man först avgöra om den man ser i spegeln är en man eller kvinna. Observera att fastställandet av kön är viktigt eftersom det finns två grupper av självbilder, nämligen både manligt och kvinnligt. Lite knepigt kan det vara att helt själv avgöra om spegelbilden av självbilden är en man eller kvinna. Lättast är att kolla innanför brallorna. Ser man en snopp så är det helt säkert en man.



Om man nu inte vill betala 500 SEK för att få veta vilken självbild man har, eller rent ut sagt är för snål för att försörja skäggiga psykologer eller fjolliga psykologkärringar med knut i nacken, så bjuder jag på en riktig tung begreppsförklaring som skrivits av en heurekansk psykolog: -”En självbild är en sammanfattning av hur man ser på sig själv. Självbilden beskriver alla delar av ens personlighet och ens sätt att förhålla dig till omvärlden. Även om man inte vill eller kan se det, även om självbilden kan vara otydlig och svårfångad så har man i sitt inre en väldigt exakt bild av vilken slags person man är och vad man kan” (???)



För ett tag sedan ville jag veta vilken min självbild var. Min metod var att sätta mig i soffan och tänka på tre bilder som alltid följt mig i mina fotspår. Den första bilden som var rätt gammal visade mig hur det var när jag var med i kapten Långstrumps härliga gäng av pirater. Den andra bilden var från den tiden då jag insåg att jag älskar både gris och fläsk och den tredje bilden var från den tid jag insåg att pennan var starkare än det mesta. Det var då jag kom på att ett visitkort säger mer än tusen idiotiska ord av en psykolog. Det var då jag beslutade mig för att skaffa mig ett snyggt och prydligt visitkort, som skulle visa hela världen min egen riktiga självbild! En spegelbild av mina kvaliteter; barnslig, matglad & skriftlärd :)

6 responses to this post.

  1. Posted by Conny Höjd on 7 mars, 2011 at 10:04

    Hej Max!
    Det är omöjligt att analysera sin ”självbild” Först och främst är ens självbild baserad på vem du själv tror dig vara. Därefter vem du utger dig för att vara, vilket varierar med de olika ”roller” du tilldelats i livets tombola. Arbetsliv, familjefar, försörjare, beskyddare, vän, kamrat mm. Den beror också på din inlärda moral och etik. Den beror också på vem du vill vara. Hur du uppfattar dig själv är också beroende på hur du tror att andra människor uppfattar dig i dina olika ”roller” och om detta kan man bara spekulera. Självbilden torde alltså ändras, beroende på vilken ”roll du spelar” och eftersom dessa roller varierar ständigt under livet så ter sig ett analyserande både som omöjligt och onödigt.
    Det värsta är att ens ”självbild” också påverkas av ett av psykologer igångsatt rotande i ens ”självbild”. Allt detta sammantaget påverkar vem du är och hur du beter dig.

    Psykologi är heller ingen egentlig vetenskap utan ett tyckande och troende enligt olika ”skolor” och teorier, som varierar enligt psykologmodet för dagen. Allt analyserande av ens ”självbild” blir en form av terapi och leder inte till någon sanning i vetenskaplig anda.
    Du är den du är, just för tillfället för att det passar dig, helt enkelt. Tilläggas bör att vänder man på för många stenar, så vet man aldrig vad som krälar fram. Bäst att låta bli.

    Svara

  2. Posted by Grus Lindgren on 10 mars, 2011 at 10:26

    ”Jag vågar inte sluta vara den jag aldrig var”

    Den verkliga självbilden ser man aldrig i någon spegel då de ofta har ramar, pråliga eller slitna.
    En ramlös spegel har ofta en skitig baksida eller så sitter där en spegel till.

    Jag kollade kroken som spegeln hängde i, skruvade ut den och se i det hålet satt ett litet barn.
    Ett litet barn, som var jag.
    Barnet och jag håller på att bli de bästa vänner nu och vi ljuger aldrig för varandra.

    Svara

    • Posted by Gretteheim on 14 mars, 2011 at 08:15

      Grus, min käre vän!
      Du får aldrig sluta vara den du alltid ville vara!
      Min hustru hälsar till den du blev med henne :-)

      Svara

  3. Jag tycker om att vara den jag är ibland, ibland inte alls. Så är livet som bipo, upp och ner och så även i spegeln.

    Svara

    • Posted by Gretteheim on 14 mars, 2011 at 08:23

      Får jag leva så länge jag orkar och älska min hustru så länge jag lever och till allt detta ha en hund vid min sida, är jag nöjd med allt som livet kunnat ge!
      EKGEKGEKG

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: