Människan är ett barbariskt släkte



Det finns något jävligt gåtfullt över pöbelns behov av att ibland slå ihjäl någon. Ibland kan i folkmassan finnas folk, av rent mönstergillt slag. Efter lynchningen är det ofta ingen som vill kännas vid sin egen roll. Alla svär sig fria och förminskar sin egen roll till ingenting så till den grad, att någon lynchning inte kan ha skett. Kvar på platsen ligger ett blodigt bylte som ingen av de inblandade vet någonting om. Inte ens de som var med och slog vet någonting om vad som hänt eller varför det ligger en död människa på gatan! Ingen har sett eller hört något.

Den mest kända av alla svenska lynchningar, historiskt sett, drabbade Axel von Fersen som enligt elaka rykten skulle ha varit inblandad i en påhittad mordkomplott mot Karl XIII:s utsedde tronföljare, den danske prinsen Karl August. Axel von Fersen blev senare rentvådd från anklagelserna när det framkom att prinsen dött på grund av ett slaganfall (stroke).

Idag 250 år senare har den näst mest kända av alla svenska lynchningar, historiskt sett, ägt rum i Bjästa, ett litet samhälle strax utanför Örnsköldsvik där en 15-årig grabb våldtagit en 14-årig tjej på en skoltoalett. I det lilla samhället Bjästa utanför Örnsköldsvik reagerar många med både förvåning och ilska över att flickan polisanmälde en stackars pojken. De fysiskt friska byfånarna går man ur huse med klubbor och med påkar och fördriver flickan ut ur byn medan de halta och hemmalytta tokstollarna i byn startar kampanjer på internet som är så elaka och ondsinta, att inte ens djävulen själv skulle ha kunnat funderat ut ett vidrigare straff för en våldtagen flicka. Så nog kan man säga, att tiderna förändras men mönstret går igen!

6 responses to this post.

  1. Strålande!
    Bra skrivet och bra illustration! Säger det mesta om barbariet!

    Svara

  2. Visst, människosläktet är barbariskt. De arketyperna finns överallt i vårt samhälle. Vissa fall uppmärksammas och vissa inte. Vad den enskilde människa går igenom när hon blir drabbad vet bara hon själv.

    Det är brottsoffret som få bära hundhuvudet i vårt samhälle. Gamarna, de ena efter den andra störtdyker och sliter en bit var, medan offret ligger och förblöder. Det är mig ett mysterium att samhället inte vill bära ansvar för denna företeelse. Istället ger vi oss på offret. Och det pågår år efter år, seklen efter seklen.

    Tack för en upplysande artikel!

    Svara

  3. Posted by Gretteheim on 1 april, 2010 at 09:01

    Pojken från Bjästa som dömts, i både tingsrätt och hovrätt, för två våldtäkter, har i dagarna avtjänat sitt straff på fyra månaders sluten ungdomsvård, kommer vid frigivandet att med omedelbar verkan att omhändertas av kommunen enligt LVU (lagen om vård av unga).

    Kommunen beslutade i tisdags att ta över ansvaret för pojken från den 1 april. I normalfallet är det antingen föräldrarnas bristande förmåga att ta hand om sitt barn, ungdomens eget beteende eller en kombination av flera faktorer som gör att en kommun fattar beslut om att omhänderta barn enligt lagen om vård av unga.

    Jag vill nog säga att kommunen fattat ett riktigt beslut om man ser till pojkens nuvarande situation och möjligheter i framtiden. Att föräldraskapet i pojkens familj fallerat in absurdum, råder det nog ingen tvekan om. I vart fall inte om man följt vad som förevarit på Facebook och annorstädes. Att pojken har en brist eller två, vad gäller empati behöver ingen sväva i tvivelsmål om. Värre tycks det vara med föräldraskapet i hans familj.

    Till sist: Det är glädjande att kommunen till sist vaknat.
    Nu är det bara att vänta och se hur det blir med skolan och kyrkans uppvaknande!

    Svara

  4. Posted by Gretteheim on 6 april, 2010 at 10:45

    Kopierad text

    Häxorna i Bjästa

    Ulrika Knutson
    Kyrkans tidning
    Publicerat 2010-03-31

    ”Vi bränner ner dom på bål!”
    Med bara några få dagar kvar till påskveckan vädrade SVT moderna hävprocesser på nätet och i byn Bjästa i Ångermanland.

    De som skulle brännas på bål var två våldtagna flickor, medan den unge gärningsmannen, rannsakad och dömd, enligt mobben borde frias och få upprättelse.
    Uppdrag granskning hyllar en tuff dramaturgi och gör tendentiösa reportage där nyanserna alltid får vika för slagkraften. Frågan är om inte reportaget från Bjästa, ”Den andra våldtäkten”, är ett av de bästa Uppdrag granskning som någonsin sänts. Det nöjde sig inte med att peka ut nattsvarta syndare för oss kritvita tittare att förfasa oss över, utan frilade strukturer. När kunde vi senast studera häxprocessens fasansfulla anatomi i detalj?

    Vi fick se hur skvallret växte och fortplantades, hur uppenbara lögner förvandlades till sanningar, och hur gärningsmannen blev offer och offren bytte skepnad till skamlösa ”luder, horor och fittor”, för att använda de mildaste epiteten. Hatet firade triumfer inte bara på skolgården och i byn, utan också på bloggar och Facebook-sidor. Snart deltog tusentals anonyma människor i nätmobbningen.
    Hur kunde det ske? Skolflickan Amanda Ögren, en av de få som visat civilkurage i denna sorgliga historia sammanfattade exakt: ”Killen är oftast mer värd än flickan”. Pojken var en populär och trevlig person med hög status. Ingen trodde på honom som gärningsman. Alltså måste flickorna ljuga.

    Ett skakande inslag var amatörfilmen där pojken, trots besöksförbud, dök upp i kyrkan på skolavslutningen, helt klädd i vitt, och delade ut blommor till lärare och kamrater. Prästen tyckte att det var starkt av pojken att våga komma, att det hela blev en ”tyst, stark demonstration för hela människovärdet”.
    Nej, inte hela människovärdet, bara halva. Prästen hade glömt flickan. Det var han sannerligen inte ensam om. Skolan, kyrkan och vuxenvärlden hade glömt halva människovärdet.

    Jag tycker inte det finns någon anledning att hoppa på folk som fått shavottera i tv för sin aningslöshet. Låt oss hoppas att prästen kan bidra till läkeprocessen i Bjästa. Det krävs ett stenhårt jobb av många för att inte samhället ska sluta sig inåt om sin böld.
    Många har upprörts över fula ord och hätska tonfall på nätet. Många ropar på censur, vilket jag inte tror är rätt väg. Däremot måste alla vuxna göra upp med aningslösheten.
    Men – häxprocesserna föddes inte på nätet, de frodades väl så fint i den medeltida byn. Och just i det här fallet var Facebook och nätet själva förutsättningen för att Uppdrag granskning skulle kunna frilägga skandalen i Bjästa och röka ut häxorna ur byn.

    Ulrika Knutson
    är kulturjournalist och författare.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: