Att mäta himmelen och hela jorden

[Klicka på illustrationen, för att förstora till 1.000 pixlars bredd]
-
”Fast egendom är jord och denna är indelad i fastigheter”. Med dessa meningar, arkaiska som i en gammal landskapslag, inleds jordabalken. Associationen till en äldre rätt ligger dock inte endast i språket. Knappast någon del av den svenska rätten kan sägas ha så stark historisk anknytning som fastighetsrätten. Jord och vad därtill hörde, utgjorde förr den enda egentliga formen av realkapital. Tillgång till jord kom därför att utgöra grundvalen för ekonomiskt och politiskt inflytande.
-
När fasta bosättningar uppkom, skedde detta på så sätt att en grupp människor bröt upp mark inom ett visst område och där började driva jordbruk. Den som nedlagt arbete ville också skörda, och det uppkom då en föreställning om företrädesrätt till ett visst område. Denna första jordäganderätt var emellertid inte förbehållen en viss individ, utan var en rätt som tillkom en grupp av människor. Det var alltså närmast en kollektiv äganderätt. Ur denna kollektiva äganderätt utvecklades så småningom en alltmer individualiserad jordäganderätt.
-

-
Även under en tid då jorden, såsom först var fallet, låg helt i sambruk blev det naturligt att betrakta tomten och bostadshuset såsom tillhörande en enskild individ. Senare kom en uppdelning av den odlade jorden mellan delägarna i byn (Upplandslagen talar om att jorden låg i ”Hambri och i forni skript”). Tanken var givetvis också här att den som sådde också skulle skörda. Av naturliga skäl vet vi inte så mycket om detaljerna i denna uppdelning, som säkerligen var mycket skiftande. Då en mer individualiserad rätt till jorden började bli framträda kom därför föreskrifter om skyldighet att, om man avyttrade sin jord, i första hand göra detta till en släkting.
-
Äganderätt till jorden har definierats på olika sätt under olika perioder. Den nu allmänt accepterade definitionen innebär att äganderätten skapas av de rättsregler som gäller i samhället. Med utgångspunkt från de idèer, som trängde igenom under franska revolutionen, definierade man däremot äganderätten som en i princip obegränsad rätt att förfoga över det ägda. Äganderätt till jord har således varierat under olika tidsperioder från en mycket begränsad rätt till det ägda till en ganska oinskränkt förfoganderätt.
-

-
Naturligtvis uppstod också kravet att kunna bevisa, vilken jord man hade äganderätt till och vad man fick avyttra. Någon form av mätning erfordrades. Denna mätning skulle också kunna dokumenteras på ett oantastligt sätt! Naturligtvis uppstod också kravet att kunna bevisa, vilken jord man hade äganderätt till och vad man fick avyttra. Någon form av mätning erfordrades. Denna mätning skulle också väl kunna dokumenteras på ett oantastligt sätt! Lantmätningens historia går långt tillbaka i tiden. Redan då de gamla egypterna byggde sina pyramider var egypternas lantmätning en gammal kunskap, baserad på en för oss, synnerligen enkel matematik. Ännu då Nordeuropas folk stod kvar i stenålderns försuga och fortfarande gick omkring i djurhudar och inte kände andra samhällsbildningar än glest spridda småbyar, blommade högkulturen kring Nilen. I det gamla Egypten utövades redan för 6000 år sedan en anmärkningsvärd byggnadskonst och samhällsplanering.
-
Här fortsätter texten: Att mäta himmelen och hela jorden (pdf)
Ett särskilt tack till: Pianisten Torkel Eeg-Olofsson (länk)

Folkunge den arges saga

-
Del av kapitel [1] … För länge länge sedan bodde det på Södertörn ute vid Skarpa by och på en utgård vid namn Svinmyra en man som hette Gunnar. Hans hustru hette Dagmar och var vän med Sten Hvide som var storman i bygden. Herr Sten var en rik man och den bäste bonde fast vid denna tid mycket gammal. Dagmar hade en son som hette Folkunge. Han var inte stor till växten men ofta svår att komma till rätta med för sitt arga humörs skull. Folkunge var stugsittare och askepott och hade inget annat för sig än att vältra sig framför fötterna på fint folk. Stor skada ansåg makarna ha i detta att deras son Folkunge så litet ville lära sig folkskick. De flesta menade att han inte var rätt hopsnickrad i skallen sin.
-
Nu gick det en tid och så fick Sten sot. Han lät förstå att han inte skulle komma att få fler sjukdomar än denna. Därför lät han då kalla på sin fränkas son Folkunge och tillsade honom att fara varligt fram med bättre folk, annars skulle det ta en ände med stor förskräckelse. Därpå lämnade han en kista med skrivdon till Folkunge och bad honom använda sitt huvud bättre än tidigare. Så dog Sten Hvide och blev lagd i rösad hög ute på Kattängarna.
-

-
Elis hette kärring som bodde i skogen ute vid Svinmyra. Hon hade en vildbase till son som hette Krut och han var starkare än de flesta. Ofta gav sig Krut på Folkunge med en råsmäll på käften. Folkunge tålde detta ofog illa och rände en dag en stor granstör i ryggen på Krut så att han föll i backen och inte kunde resa sig upp under en tid.
-
Sedan Krut tillfrisknat från sin skada lade han sig i försåt med alla sina huskarlar och fångade Folkunge i garn och slog honom till marken och satte sig ovanpå och sket honom mitt i ansiktet. ”Lite skit tar inte död på mig” ropade Folkunge efter Krut och hans ogärningsmän och haltade iväg till skogs och vässade två nya störar med sin yxa.
-
Därefter red Folkunge till byn med sina störar och utmanade Krut på holmgång. Om den kampen kan inte mycket mer sägas än att Folkunge Gunnarson under holmgången lät alla tro att han slarvade med sina störar. I övermod sprang Krut fram för att rycka dem till sig då Folkunge rände skallen sin mitt i hans ansikte så att Kruts näsa sprack helt mitt itu. Skrikande sprang Krut därifrån och menade att Folkunge förstört honom för lång tid.
-

-
En kort tid därefter drog Krut till tinget med många fränder i släptåg och krävde dom och rannsakan över Folkunge för hans vildhets skull. ”Det är bättre att möta en björnhona vars ungar man tagit än strida mot en dåre” sa Folkunge och slungade en stor sten på foten på Krut så att denne föll till marken. Därpå red Folkunge ut till havet och seglade sydvart, till varjagernas land, och blev där vän med Immutator Mundi, världens omdanare. Hos honom bodde han en lång tid och lärde sig många bra och användbara kunskaper.

Intrasslingsdepartementet

-

Som alla nog vet, utan att det behöver sägas ännu en gång, är Intrasslingsdepartementet den absolut viktigaste förvaltningsgrenen i hela administrationen. Ingen offentlig angelägenhet kan avgöras utan benäget medgivande från departementet! Intrasslingsministeriets fingrar finns med överallt i det stora sjukpolitiska rävspelet. Det är lika omöjligt att främja den mest självklaraste RÄTT som att upphäva den allra mest uppenbara ORÄTT utan departementets uttryckliga bemyndigande, vilket visat sig vara ett helt ogenomförbart konststycke!
-
Goda råd till alla sjuka:
Om man behöver hjälp kan man tex gå till en psykiatriker. Om man inte behöver psykiatrisk hjälp behöver man inte gå någonstans utan kan ligga kvar i sin säng och räkna flugorna som sitter och surar i korsdraget mellan friskt och galet i doktor Trötts välbesökta väntrum.

Chatta med Matte på Tjuvgods

-
Vad man måste tänka på innan man lägger upp en hemsida är att man bör ha en ordentlig plan för sin hemsida och veta vilka olika undersidor och länkar som man vill skall finnas på hemsidan. Nästa steg är att utarbeta en struktur som känns logisk och naturlig för dem som besöker hemsidan. Om hemsidans upplägg upplevs som en aning svårbegriplig riskerar man att besökarna helt enkelt lämnar i hemsidan för att i allra värsta fall, aldrig mer återkomma.
-
Ett bedrövligt exempel på hur fel det kan bli är på organisationen Tjuvgods hemsida som redan på sin förstasida (dvs roten) länkar till en tjänst man kallar ”Råd och Chatt” där man sägs kunna chatta direkt med Matte. Än värre är att man på hemsidans första sida länkar till Mattes chatt på två ställen. Det värsta är dock, att det inte finns någon chatt till den där Matte och heller aldrig har funnits. En blindgångare, falsk varudeklaration med andra ord!
-

-
Men om man nu mot förmodan klickar på någon av de där två länkarna som sägs gå till ”Råd och chatt”, hamnar man på en annan sida som välkomnande bjuder in till att ”Chatta med Matte” (alltså den Matte som inte finns). Om man nu har blivit lite nyfiken på vem som döljer sig bakom Matte, kan man klicka på länken Crimecoach under textmassan om ”Chatta med Matte”. Gör man det hamnar man hos en viss herr Claes Parsmo som faktiskt försörjer som försäljningschef på Dialect AB men helt privat ägnar sig Claes åt betydligt mer spännande uppgifter än försäljning. Han är nämligen en äktsvensk Läderlappen (med eller utan Robin), en så kallad Crimecoach. Religiöst tillhör herr Claes Parsmo liksom Läderlappen den kristna högern (!) vilket kan vara bra att veta eftersom tjyfvar av hävd – alltid varit röda som lingon!
-
Aldrig någonsin har jag hört talas om att en förening på sin hemsidas förstasida hänvisar till och gör reklam för en annan hemsida med samma syftemål. Eller som föreningen Tjuvgods skriver: ”Vi är en förening som jobbar med att försöka vara till hjälp och stöd för personer som vill bryta ett liv med kriminalitet, drogmissbruk eller någon annan form av utanförskap. Rådgivning för personer, eller anhöriga till personer, med missbruks- eller brottsrelaterad problematik, finns under Råd och Chatt. Klicka här om du vill chatta direkt med Matte”.
-

-
PROLOG: Mitt föreningsliv har varit rätt komplicerat. Tidigare arbetade jag som volontär på Frälsningsarméns härbärge i tre år. Under samma tid var jag medlem med nummer (30) i KRIS för att senare bli medlem nummer (11) föreningen Tjuvgods samtidigt som jag jobbade på Erikshjälpen under ett år. Mycket ideellt har det blivit under åren. Men nu är det slut med sånt, eftersom vad man än väljer att göra, så nog fan handlar det bara om pengar, makt och väl inpissade revir trots att jobben alltid kallats ideell verksamhet i humanitetens tjänst.

Spegel spegel på väggen där …

-
Innan jag tittade på mig själv i den stora spegel på väggen där och ställde den klassiska frågan: ”Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som i spegeln står” kollade jag i mina ordböcker och på webben vad självbild egentligen betydde. Sammanlagt kan man väl säga att ordet självbild inte fanns med i några av mina ordböcker. Däremot verkar psykologer älska ordet. För 500 riksdaler kan man få hjälp med att analysera sin självbild och eftersom ordet inte finns i mina ordböcker så får väl 500 anses som rätt billigt för någonting som egentligen inte finns. Om man nu vill veta sin självbild så måste man först avgöra om den man ser i spegeln är en man eller kvinna. Observera att fastställandet av kön är viktigt eftersom det finns två grupper av självbilder, nämligen både manligt och kvinnligt. Lite knepigt kan det vara att helt själv avgöra om spegelbilden av självbilden är en man eller kvinna. Lättast är att kolla innanför brallorna. Ser man en snopp så är det helt säkert en man.
-

-
Om man nu inte vill betala 500 SEK för att få veta vilken självbild man har, eller rent ut sagt är för snål för att försörja skäggiga psykologer eller fjolliga psykologkärringar med knut i nacken, så bjuder jag på en riktig tung begreppsförklaring som skrivits av en heurekansk psykolog: -”En självbild är en sammanfattning av hur man ser på sig själv. Självbilden beskriver alla delar av ens personlighet och ens sätt att förhålla dig till omvärlden. Även om man inte vill eller kan se det, även om självbilden kan vara otydlig och svårfångad så har man i sitt inre en väldigt exakt bild av vilken slags person man är och vad man kan” (???)
-

-
För ett tag sedan ville jag veta vilken min självbild var. Min metod var att sätta mig i soffan och tänka på tre bilder som alltid följt mig i mina fotspår. Den första bilden som var rätt gammal visade mig hur det var när jag var med i kapten Långstrumps härliga gäng av pirater. Den andra bilden var från den tiden då jag insåg att jag älskar både gris och fläsk och den tredje bilden var från den tid jag insåg att pennan var starkare än det mesta. Det var då jag kom på att ett visitkort säger mer än tusen idiotiska ord av en psykolog. Det var då jag beslutade mig för att skaffa mig ett snyggt och prydligt visitkort, som skulle visa hela världen min egen riktiga självbild! En spegelbild av mina kvaliteter; barnslig, matglad & skriftlärd :)

Du skall inte tro på alla sanningar du hör

-
Mörkerkrafterna är på marsch i KD
Målet är att bjuda alla svenska till ett eget överdådigt Tea Party à la Sarah Palin!
Socialdemokraterna deppar över 27,8 procent i söndagens Sifo. Man kan deppa över 4,4 procent också. På fredag samlas Kristdemokraterna till kommundagar i Norrköping. Färre än var 20:e väljare stödjer partiet. På detta folkliga mandat styr de Socialdepartementet med ett betydande inflytande över frågor som vårdnadsbidraget, sjukvård, familjepolitik, bostäder, rättigheter för homosexuella (HBT-personer) och rätten att själv bestämma över sin egen kropp (som i den komplicerade frågan om fri eller ofri abort). Bland annat. Med tanke på Kristdemokraternas interna debatt är det något skrämmande.
-
Det mest skrämmande är den rättspolitik som KDU presenterar på sin hemsida
”Idag präglas debatten av de som betonar straffens avskräckande effekt, och de som bara betonar vården. KDU vill lyfta fram den kristdemokratiska synen, som ser skipandet av rättvisa som ett rättspolitiskt självändamål. I det svenska rättsystemet är straffmätning en angelägenhet mellan samhälle och brottsling. För att straff ska vara i proportion till brottet tycker KDU att man måste lyfta in brottsoffrets perspektiv i straffmätningen.” Själv anser jag att brottsoffrets åsikt måste vara underordnad oavsett det lidande som brottsoffret drabbats av eftersom det redan nu finns möjligheter till ekonomisk kompensation från bland annat Brottsoffermyndigheten. Vi kan inte låta traumatiserade brottsoffer vara med och fastställa straff. En fullständigt horribel tanke! Vad är det för värld KDU vill skapa? Hur har dom tänkt?
-
Nu är det den Ekmanska retoriken som gäller
I partiets valanalys är första meningen: ”Kristdemokratin i Sverige har en framtid”. Som när flygrädde Stig Helmer Olsson i ”Sällskapsresan” upprepar: ”Jag kan flyga, jag är inte rädd” för att övertyga sig själv. Men många gräsrötter låter sig inte övertygas. De kräver radikala förändringar. När partiets kommun- och landstingspolitiker samlas till helgen framstår nog partiledningens ställning som svagare än någonsin.
-

Klicka på bilden för att lyssna på Livets Ords politiska ambitioner!
-
Den utmanas av ledande kristdemokrater som riksdagsledamoten Mikael Oscarsson, mest känd som grundare till abortmotståndarnas kampanjorganisation, ”Ja till livet”, och Bengt Germundsson, kommunalråd i Kristdemokraternas skyltfönster Markaryd. Tillsammans med bland andra kommunalrådet och unga stjärnskottet från Uppsala, Ebba Busch, är de fröet till en ny slags kristdemokrati. Oscarsson och Busch står nära Livets ord och dess ledare, den utomordentligt förträfflige herr Ulf Ekman, en pastor av Guds nåde!
-
Om någon mot förmodan inte vet vem Ulf Ekman är, så finns det ingen som kan förklara den saken bättre än Per Kornhall. Han har till och med skrivit en bok om den eländiga Ulf Ekman och hans hird av solidariska tempelbetjänter som styr och ställer värre än Hin håle själv skulle förmå, om han ens tänkt tanken. Ett besök på Per Kornhalls hemsida är ett måste för den som vill försöka förstå den osunda påverkan Livets Ord har på Kristdemokraterna.
Läs och begrunda vad Per Kornhall skriver på sin hemsida; KLICKA HÄR
-
Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet
En konservativ fraktion inom partiet är FFFF som är mycket aktiva på nätet och försöker samla alla de som vill bort från ”den socialliberala mittfåran”. Jag låter två av dessa små stolliga kristdemokratiska bokstavsbarn (KDU/FFF) presentera sig själva eftersom de är så frekventa på nätet :-)
-
Mattias Grängzell skriver: Att KD står till höger om Moderaterna är ingenting som jag har något emot, snarare tvärtom. Jag lämnade M för att det blev för liberalt medans jag själv benämner mig som neokonservativ. KD och framför allt KDU, står exakt för mina frågor. Jag tycker, personligen, att den vändning som KD tagit i Sverige har varit till det bättre.
-
Vidare har högermannen Grängzell raderat ovanstående text på sin blogg i förhoppning om att kunna förneka att han någonsin skrivit en sådan text. Trots att detta bokstavsbarn är väldigt flitig på nätet har han glömt att raderat material kan återställas av varenda människa som vet vad googles cach är för något. För den som vill läsa Mattias Grängzells text i sitt sammanhang så går det bra att klicka på ordet CITAT i raden nedanför :-)
-
Zeth Arkö Gogman skriver: Max, jag tror inte att någon blir chockerad över de citat du visar upp. Du kan hitta betydligt ”värre” kan jag lova dig. KDU står idag för en inriktning som ligger betydligt närmare den klassiska kontinentala kristdemokratin än vad man gjorde förut. Huruvida Lewi Pethrus var socialliberal eller inte är faktiskt inte så väsentligt då det parti Lewi Pethrus grundade inte var kristdemokratiskt utan blev det först på senare år.
-
Vidare skriver den unge högermannen Zeth Arkö Gogman följande om HBT-rörelsen
-

-
Bokstavsbarnen vill städa bort KDs socialliberala historia
Den kristna nationalhögern är på frammarsch i det Kristdemokratiska partiet, som sjösattes av Lewi Pethrus 1964. KDU och deras kumpaner i KD jobbar nu häcken av sig för att sopa bort alla spår av de gamla socialliberala inslag som tidigare var vägledande för KD och bygga ett nytt högerkonservativt parti, Nya Kristdemokraterna, kring frågor som abortmotstånd och ta fight mot de homosexuellas rättigheter. Under valrörelsen 2010 skrämde alliansen mittenväljare med Vänsterpartiet. De rödgröna försökte tiga ihjäl Kristdemokraterna och hoppades de skulle trilla ur riksdagen. Det gick inte. En ny strategi bör i stället vara att ta debatten och dra fram dem i ljuset. Om den kristna högern tar över Kristdemokraterna blir de ett rejält sänke för alliansen. Så till sist, som en snygg avslutning Vill du veta varför de gamla och före detta Kristdemokraterna saknar sina mittenpartier? Klicka här

Till födelsedagsbarnet Henning

I dag fyller du 14 år och därför skriver jag det här brevet till dig. Jag känner att jag just idag har något som jag tycker är viktigt att säga, även om jag vet att andra inte tycker som jag. Så har det alltid varit här uppe på barrikaden, ensamt och bedrövligt. Jag vill i alla fall ha det sagt att man alltid måste vara sann mot sig själv; om inte annat så med tanke på att jag sett så mycket våld och elände i mitt liv att hälften kunde ha varit nog. Därför skriver jag ännu en gång: Man måste vara sann mot sig själv, även om man blir helt ensam på barrikaden.
-
Henning, om du hade varit en liten indiangrabb i Amerika långt före Sitting Bulls tid hade du redan påbörjat en utbildning som haft till mål att göra dig till både man, jägare och krigare. Att bli man hos indianerna innebar att du fått lära dig att ta hand om de dina (din familj, din släkt och din stam). Att bli jägare innebar att du till fots eller till häst fick lära dig att döda bäver, buffel och björn. Att bli krigare betydde att du skulle lära dig att kunna försvara din stam mot flera andra indianstammar. Det modigaste en indiankrigare kunde göra i strid mot andra stammar var att utan vapen snabbt rida rakt in i fiendens linjer och ställningar för att där slå en fiende med en liten lövad kvist. Ett sådant beteende i krig kan tyckas huvudlöst. Men erkänn att det behövs mod för att utföra det. Faktiskt ett rent enastående mod :-)
-
Senare på Sitting Bulls tid blev krigen brutalare eftersom den vite mannen hade börjat sin erövring av hela den Nordamerikanska kontinenten. Kriget förändrades eftersom kriget nu var liktydigt med att utrota eller i vart fall helt oskadliggöra fienden. Indianernas begrepp om heder, som alltid funnits gick nu förlorade, eftersom den vite mannen var avsevärt mer brutal än indianerna ens hade förstånd att förstå, och detta trots att de inte saknade både visdom och klokhet. Resultatet av den vite mannens krig vet alla som läst en cowboybok!
-

-
En av indianhövdingarna Röda Molnet (Red Cloud, Makhpiya-Luta, 1822-1909, Dakota Oglala) var en av de mest kända av de stora indianhövdingarna lär ha sagt ungefär så här på sin ålders höst: Jag förlåter den vite mannen att han brände våra byar och att han våldtog våra kvinnor och jag förlåter den vite mannen att han dödade våra barn. Men jag kan aldrig förlåta den vite mannen att han av grymhet skövlade våra heliga persikolundar och jämnade dem med marken. Röda Molnets ord har aldrig tagits på allvar. Vad spelar väl några gamla persikolundar ute på stäppen för roll i den stora mänsklighetens sammanhang?
-
Idag när vi kan leta reda på det mesta om vår historia på Internet borde Röda Molnets ord väcka våra innersta tankar till liv och vi borde kanske börja fundera på vad som är heligt för vissa men inte för oss själva. För mig är själva livet det heligaste av allt. Man får inte med vett och vilja skada eller döda en annan människa. Om man till detta skadar eller dödar en annan människa för krass ekonomisk vinnings skull så är det föga hedervärt.
-
I vårt civilicerade och moderna samhälle finns det en hel hoper av olika, mer eller mindre grymma, kampsporter. Allt från brottning (den ädlaste av alla kampsporter) till den rent förfärliga Ultimate Fighting som mest bör liknas vid rommarnas grymma gladiatorspel. I utkanten av dessa sporter finns andra idrotter som jag stundtals upplever lika grymma som Ultimate Fighting. Jag skall bara nämna en av dessa idrotter, som på juniornivå är som den bör vara, för att senare på den allra högsta elitnivån bli lika förfärlig som Ultimate Fighting: Nämligen ishockey. Om du undrar varför jag tycker som jag gör, kan du KLICKA HÄR

Att hata kaptener och all överhet

-
Nu skall jag försöka berätta något som inte alltid är helt ordagrant sant. Berättelsen är ju hämtad ur minnets garderob. Man kan nog kalla det för en saga eller kanske en större sak i blivandet. Många har sagt att jag borde sammanställa alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande att få ett prydligt avslut. För att inte tala om hur många som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnets garderob även är fyllt med sånt som aldrig borde ha sparats. Det är väl snart dags att berätta hur det egentligen kom sig att jag tidigt hamnade i Long John Silvers sällskap och lärde mig att hata kaptener och all annan överhet lika mycket som jag lärde mig att älska friheten och livet till sjöss! Åren med Silver var de mest spännande år av alla år jag fått leva.
-

-
För alla er som inte hunnit läst sjörövarromanen Skattkammarön kan jag berätta lite om kapten Flint som egentligen hette Edward Teach men som mest var känd som Svartskägg eller Blackbeard. Alla från den uslaste slavhandlare till den mest hänsynslösa sjökapten i den engelska flottan, var på den tiden rädda för kapten Flint. Kapten Flint själv var bara rädd för sin kvartermästare John Silver. Jag träffade John Silver på en liten hamnkrog någonstans på Madagaskar när han på sin ålders höst satt och begrundade sitt liv. Han var förbannad på en orättvis värld och ännu mer förbannad på en viss Jim Hawkins som satt honom i dålig dager med sin bok Skattkammarön där han beskylldes vara mänsklighetens allra värsta fiende.
-
Som vi satt där och språkades vid om livets alla jävligheter kom det fram en lite äldre parant dam som var lika svart som ebenholts och slog sin handväska i huvudet på Long John och gav till ett rop: ”Sitter du här och skvallrar med okända, din idiot” sen vänder hon sig mot mig och skulle just dänga sin väska i min skalle då hon blev helt stel. Sedan viskade hon till mig: ”Vad gör du här? Har du din rara hustru med dig?” När vi sent om natten skiljdes gav Long John Silver mig ett litet slitet guldmynt som minne. Han berättade att myntet var en del av den skatt han stal från Hawkins och hans otrevliga följe när han rymde från dem. Det var just det guldmynt han fått av Flint när han utnämndes till kvartermästare. Vad som hände sedan är inte något som tål dagsljuset. Inte än i alla fall. Senare kanske, men inte nu!

En syn på hemlösa som förskräcker

-

Det finns politiskt stolpskott i alla partier. Frågan är dock om inte dessa är allra mest frekventerade i Miljöpartiet eftersom Miljöpartiet tycks ha för vana att låta vilka idioter som helst bli politiska förebilder i och för Miljöpartiet.
-
”Det finns ingenting som säger att man måste dricka sprit och röka oupphörligt från tidigt på morgonen till sena natten” skriver Birgitta von Nandelstadh, miljöpartist i Skarpnäcks stadsdelsnämnd, i ett brev till Rolf Nilsson, ordförande i Föreningen Stockholms hemlösa. Detta efter att Nilsson brevledes klagat på Skarpnäcks stadsdelsnämndens sätt att hantera bostadsfrågan. I ett svar skriver von Nandelstadh bland annat: ”Det är ytterst få hemlösa som klarar ett eget boende i de gamla och extremt lyhörda kommunala bostadsbolagens lägenheter. En hänsynslös missbrukare kan nämligen förstöra livet för alla övriga hyresgäster och deras barn”.
-
Rolf Nilsson är upprörd över tonen i brevet och frågar sig om von Nandelstadhs åsikter är representativa för stadsdelsnämnden. När någon kommer med kritik tystas den ner av beslutsfattare som av någon anledning tycks ha väldigt starka drivkrafter att behålla den ordning som råder. Nilsson pekar på att det är svårt för hemlösa att inte förlora sin värdighet när de tvingas tigga och be hos socialtjänsten. Det outtalade ultimatum som lyder: ”Följ våra regler eller var utan” är inte värdigt en demokrati.
-
Birgitta von Nandelstadh är trött på att hemlösa lägger ansvaret på andra. ”Det är inte alltid andras fel att det gåt åt helvete. En vuxen människa har själv ett ansvar för hur man lever sitt enda liv! Om man har barn måste relationen till barnet gå före till exempel kompisar. Det finns ingenting som säger att man måste dricka sprit och röka från tidigt på morgonen till sena natten varje dag året runt. Detta är någonting man själv väljer att göra istället för att gå till ett arbete och ha en familj.”

Världens farligaste hund hette Olle

-
Detta är den sorgliga berättelsen om hunden Olle som jag vill berätta ännu gång eftersom jag aldrig slutar förvåna mig över vilka behov vissa människor har när de skaffar hund. Men först vill jag gå tillbaka till den tid då jag arbetade med destruktiva ungdomsgäng och var på ett möte där ungdomars problem diskuterades. Vi hade just avklarat de viktigaste punkterna när en av våra före detta adepter kom inrusande i rummet. Det var en stor välbyggd ung man, som tidigare varit en riktig värsting men som sedan ett par år tillbaka skött sig utmärkt. Den unge mannen hade sedan något år svart bälte i taekwondo, vilket är viktigt att påpeka med tanke på vilken ogärningsman han tidigare varit när han var den värste av de värsta.
-

-
Den unge mannen kom som sagt inrusande i rummet och sken som en sol och skrattade och nästan grät av upphetsning. När han kom fram till bordet vi satt vid drog han ner dragkedjan på jackan och lyfte så försiktigt fram en liten läderpåse som hängde runt hals. Ännu mer försiktigt lyfte han upp en liten hundvalp som var så liten att den knappt syntes i den unge mannens väldiga händer som han format till en skål. ”Kolla kolla” sade han och sträckte fram sina händer och visade oss en pytteliten rödbrun Chihuahuavalp, endast 10 veckor gammal. Samtliga vid borden höll andan en kort sekund innan den första ville hålla det lilla kräket i sin famn. Sedan den lilla valpen farit nästan hela laget runt och kommit tillbaka till husse sade den lycklige ägaren, så tyst och försiktigt han kunde: ”Vem fan behöver en Pitbull när man kan en Chihuahua som man kan stoppa ner i en pälsfodrad påse när den behöver sova?”
-

-
För ett par år sedan visades en serie program om hundar på TV. Det var några program med betoning på s.k. kamphundar, som alla farit mycket illa hos sina förra ägare. Institutionen som var belägen en liten bit utanför Paris hade till uppgift att omplacera de inackorderade hundarna till familjer med mycket stor hundvana. Det säger sig självt att uppdraget inte alltid var så lätt. En stor del av hundarna var alldeles uppenbart mentalt skadade av sina upplevelser. Lika uppenbart var, det förstår nog alla, att av alla dessa hundar så var det en hund som var värst. Det är till minne av den vettlösa hunden mina tankar vill återvända en liten stund. Institutionen var en av Frankrikes största av det här slaget. Man hade ungefär 200 hundar i sitt förvar. Att filmen överhuvudtaget kunde bli av, berodde till största delen på personalens äkta engagemang för sina inhysningar. Det var inte heller någon tillfällighet att en stor Pit Bull blev filmens huvudroll, en roll som den förtjänade mer än alla hundar.
-

-
Jag minns inte hundens namn. Jag kallar den därför för Olle, efter Olle Bull. Olle var en stor vit hund, och där han inte var vit var den röd. Olle bodde i en stor bur med järngaller. Buren var på utsidan klädd med vanligt Gunnebostängsel. Olles bur var en specialkonstruktion eftersom Olle var mer störd än någon annan hund som tidigare hade varit på Institutionen. Aldrig någonsin tidigare hade man haft en så farlig hund i sitt förvar och aldrig tidigare hade personalen känt en sån avsky mot en hundägare, som mot den som förstört Olle. Det var endaste det ”särskilda teamet” som fick ha kontakt med Olle eftersom Olle hela tiden fick raseriutbrott som till och med skrämde personalen trots det bastanta ”fängelset”. När Olle blev psykotisk gav han sig på järngallret i ett vansinne utan motstycke eller hoppade drygt två meter upp och högg tag i gallret så att hela buren skakade. Olles huggtänder kraschade till småflisor och blodet från söndertrasade läppar och tassar flöt över honom.
-

-
Nu var programmet inget inlägg i debatten om PitBullhundarnas vara eller icke vara utan en redovisning av de hur illa det kan gå i skallen på en hund som vanvårdats in absurdum. Ofta grät personalen när specialteamet hade rapport. Man hade aldrig tidigare varit med om något så fasansfullt som med denna vovve, som anfäktades av de gruvligaste av maror. Att Olle måste avlivas var det ingen som ifrågasatte. En sån hund skall inte behöva leva. Men för att Olle ändå skulle få ett fullgott efterord hade teamet kallat in en av världens allra främste hundpsykologer för att iakta Olle under en kort tid. Det var viktigt att dokumentera Olles knepiga personlighetsstörning för framtiden. Olle avlivades så småningom och fick sin sista vila på Institutionen i den vackraste lilla grav man någonsin sett en hund få. På den lilla stenen står bara ett enda ord. Och varje dag ligger det färska blommor på Olles grav.

Här slutar berättelsen om Olle!
-
-

-
Ett lyckat hundprojekt i Skarpnäck så länge det fick vara.
Allmänt kan sägas, att inslaget av skarpa hundar med osäkra okunniga ägare ökat markant de senaste åren. Detta bör mana till eftertanke från myndigheter och polis om hur framtidens problem skall hanteras. Att tvingas behöva avliva hundar som av unga oerfarna ägare blivit äventyrliga för sin omgivningen är att handla för sent. Enligt all erfarenhet är det bättre att mota i grind. Projektet hade som mål att skaffa en bred kunskapsbas hos instruktörerna, så att dessa skulle kunna verka som spjutspetsar i framtiden vad gäller kunskap och kompetens om hur unga hundägare skulle kunde styras rätt och bli till meriterade hundförare.
Vill du läsa om vårt besök till vargarna på Kolmården KLICKA HÄR
-

Hägglund eller ormen Asklepios

-
Det händer ibland att människor snubblar på sin vandring genom livet och hamnar på knäna i tillvarons mysterium. Det händer ibland att människor av olika orsaker inte orkar resa sig upp efter sitt fall, utan blir liggande på marken som en näbbmus med förlamade bakben, som inte orkar fortsätta sin livsvandring utan blir liggande på vägen och sakta tvinar bort och blir till en börda för envar som kommer den nära. Om Du liksom den bibliska samariten ändå vill hjälpa; till vem vänder du dig då om du bara har två alternativ: Människan eller ormen?
-
Sverige har idag två utomordentliga ministrar. Nämligen fröken Maria Larsson, en duktig mellanstadielärare från Långasjö och Gnosjö som blev folkhälsominister år 2006 samt den eminente herr Göran Hägglund från Bankeryd som har fin social gymnasial utbildning och senare blev jätteduktig på frågor som rör försäkringssektorn. Hägglund blev socialminister samma år som Larsson blev folkhälsominister. Ingen skugga faller alltså över dessa utmärkta människor som gjort ett synnerligen gott jobb i regeringen! Människan eller ormen? (Dumt)
-
Eftersom socialminister Hägglund är överordnad folkhälsominister Larsson skall jag hålla mig till honom eftersom han oförskyllt hamnat i lite blåsväder om sin roll som partiledare för Kristdemokraterna. Därför säger jag utan att tveka, att han gjort sitt bästa för att den nya sjukförsäkringsreformen skall lyckas över all hövan eftersom de sjuka, lemmalytta och de halvdöda äntligen fått eld i baken. Ett solidariskt samhälle kan inte ha parasiter som i kraft av olika diagnoser avhänder sig sitt ansvar för att bära samhället mot nya djärva mål. Om någon känner tvekan kan jag uppriktigt ställa frågan: Människan eller ormen? (Dum fråga)
-

-
Med öppet sinne och ärligt hjärta kan jag utan tvekan säga: Utan Hägglund och Larsson hade den här världen varit annorlunda. Utan Kristdemokraterna hade vårt land varit på ett annat sätt. Om ormen Asklepios hade fått råda hade de sjuka, lemmalytta och halvdöda fått rätt vård och behandling. Med ormen Asklepios som socialminister hade den här världen varit fan så mycket bättre, både för vårt land och för vår solidaritet. De svaga hade då kunnat synliggöras på ett sätt som skulle ha gynnat vår ”moral och etik”. Med ormen Asklepios vid rodret hade allt varit annorlunda. Därför ber jag alla läsare att googla på Asklepios för att komma till insikt om läkekonsten som kunnat hjälpa de sjuka, lemmalytta och halvdöda till ett värdigt liv utan Alliansens nya helsjuka sjukförsäkringsreform! Mitt förslag är därför: Välj ormen Asklepios i stället för Göran Hägglund som visat sig vara helt oduglig som minister!

PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING

Det är märkligt att terrierhundar som Fialotta överhuvudtaget får gå lösa eftersom de sedan urminnes tider har kallats rävsprängare. Förr trodde man att lottorna bar ner dynamit i rävgryten och sprängde både rävar och gryt i luften. Idag vet vi att rävarna sprängde helt på egen hand sedan fialottorna sålt dynamit till dem och pådyvlat rävarna att den explosiva varan bara var vanliga stearinljus. Rävarna som inte förstod foxens avsikter, tände därför på en dynamitgubbe (som de trodde var ett vanligt stearinljus från Liljeholmen) när det var regnruskväder för att få lite mer ombonat i grytet … med en rävsprängning som följd.
-

-
Naturligtvis är detta rävsprängeri fullständigt oacceptabelt eftersom de rävar som drabbas i bästa fall bara bli hemlösa och i värsta fall både hemlösa och så traumatiserade att de måste uppsöka närmaste rävpsykiatrisk klinik. Mig veterligen är den psykiatriska vården för oss människor en helt urusel och fullständigt sjuk verksamhet. Man kan ju fråga sig hur rävarnas psykiatri fungerar om inte ens den mänskliga psykiatrin fungerar som den skall? Fy bubblan!
-
Därför uppmanar jag hela Svenska folket till en Nationell kampanj!
Stoppa all försäljning av sprängmedel till våra rävar!

Grythund besegrade herdehund

Härförleden gick en match i dogfighting mellan en stor tysk herdehund och en liten engelsk grythund. Redan i första ronden visade herdehunden att storleken har en viss betydelse. Med ett fast grepp i motståndarens högertass slog han omkull sin lille motståndare med en sådan kraft att publiken ropade till domaren att bryta matchen. Herdehundens övertag var helt utan diskussion även i den andra och tredje ronden, samtidigt som herdehunden visade tecken på trötthet. I fjärde ronden hände det som vi äldre minns hände på den tid som Sugar Ray Leonard boxades. Herdehunden var helt uttröttad när grythunden vaknade till liv. Med en slagserie som var så lättfotad att inget öga ens hann se vad som egentligen hände, föll så tysken omkull med en dov duns. Grythunden var över sin motståndare och var just i färd att avsluta herdehundens karriär i dogfighting när en handduk slängdes in på plan. ”My first fight needed me to use groundstyles” sa den trötta men helnöjda grythunden efter matchen.